barfotabloggen

Aaaah sa anlande vi till Vietnam 06:00 en san dar morgon i november dara. Ja, vad ska man saga? Vilket j-vla harj. Vart har Linda fatt bilden att vietnameser ar snalla, lugna och rara ifran? Man kan ju undra. I och for sig har den lilla flickan ganska livlig fantasi. Det var minst sagt en projekt att ta sig fran Gia Lams busstation. Vilt faktande och agressivt skrikande forsokte vi bli av med alla vietnameser som skrek "motobike, motobike" samtidigt som de, lite sadar charmigt, drog oss i armar, har och vaskor (som om det inte var tillrackligt tunga utan att en asiat hanger i dem).

Vi var val inte alltfor talmodiga efter var 13-timmar langa tagresa i och for sig. Den var nastan annu mer spacead an strackan mellan Guangzhou och Nanning, for nu hade inte ens kupen vaggar och 'toaletten' var banne mig annu mindre. Kupen delades dock denna gang med tva trevliga norskor, och tva lika trevliga hollandare. Det blev inte mycket somn den natten inte. Vet inte om vi hade lyckats om vi forsokt heller i och for sig, for tre ganger var vi snallt tvugna att stiga av taget for inspektion och bagagekontroll. Det stora nattaharjet kallar vi de i folkmun. Ack ack. Men ut ur Kina kom vi och in i Vietnam, ja, det kom vi ocksa! Fotnot: Ni ska ju inte tro att vi tog ett smidigt avsked av Nanning, inte. Sjalvklart holl vi pa att missa taget. Varfor? Nae, vi skulle kaka lite mat av var favoritgubbe pa gatan. Lugnt moffsade vi i oss den underbara gatumaten (!) tills han forsiktigt fragade om vi inte skulle lamna Nanning langre. Faaaaan! Springa genom stan med kottspett i ena handen och majskolvar i den andra. SVETT finns det nagot som kallas. Nar ska vi lara oss?

Var plan som vi utstuderat denna tagnatt, sittandes i den smala korridoren, var att vi skulle lata Hanoi vanta ett par dagar och istallet ta oss till den omtalade Ha Long Bay. Vi var inte in the mood for en till storstad, utan vara kroppar skrek efter ett par dagars relaxing i solen med fina omgivningar. Sa fran Gia Lam tog vi ett uraldrigt tag till Hai Phong. Detta efter det att vi tillslut lyckats hitta en bankomat bland alla dessa giriga och lomska vietnameser. Efter all hets vi lyckades frambringa fick vi i alla fall kopa biljetten till samma pris som lokalbefolkningen, 52 000 VND. Som hittat.



Lurigheten fortsatte floda och vi upplevde det som mycket jobbigt att man aldrig visste nar man blev lurad. Vi fick hjalp (man vet inte riktigt) av en brud och kopte oss en varsin t/r-biljett till farjan som trafikerade strackan Hai Phong  - Cat Ba Island. (Cat Ba Island ar en o dara, som ligger i Ha Long Bay. Den verkade najs tyckte vi, 3 strander, batutflykter, ett fatal restauranger och massvis med parlor. Sa siktet installt pa Cat Ba, for lite efterlangtad lugn och ro). Vi fick en souvenir pa kopet, och Linda lyckades till bade brudens och hennes egen lycka gora sig av med sin svenska 20-lapp som lange legat och irriterat henne i fickan. Pa Cat Ba var det varmt och svettigt, precis som vi ville ha det. Vi checkade in pa My Nogc, och fick ett luftigt dubbelrum med havsutsikt for smarta 6$.

 
Souvenirmaking
 
Aka bat pa pall - tummen upp!
 
My Nogc innan vi rorde till det

Many money money

Nu var det semester tankte vi lyckligt, strosade runt lite och at lite varrullar. Vi at annu lite mer mat (goooooott) och drack festliga drinkar, peppade till max for morgondagens solhang. Som aldrig kom.. Det nastfoljande tva dagarna gomde molnen envist solen. Ingen branna har inte. Jahopp. Sa det fanns inte sa mycket mer att gora an att koppla av, nagon annanstans an pa stranden dvs. Skont anda. Varva ner. Cat Ba ar kant for sina parlor, och gatorna kantades av stand prydda av miljontals vita, rosa och svarta parlor fran lokala farmar. Shoppishoppi. I tron om att vadret skulle forbattras till dagen darpa inhandlade vi aven en battur till sjalvaste Ha Long Bay (googla bild!!) som skulle innefatta lite snorkling, badnings, solning, kayakning, grottor, mat och.. aah you got the picture.

 
Fascinerad?

Vissa far drinkar - vi far frukt.
  
Kott, sallad, och brod. Efterlangtat. Maste ju testa om det stammer...

Ingen sol. Aka bat. Sitta inomhus. Ata fisk. Inget bad. Trakig grotta. MEN Linda och Angelica lyckades faktiskt kayaka i Ha Long Bays underbara grottlaguner UTAN att ramla i plurret. Det ni! Vi fros, for vi hade inga klader, (och annu mindre klader hade vi nar dagen var over, vilket vi aterkommmer till senare i sagan) men fick upp varmen nagot pa Monkey Island dar vi marscherade upp i djungelen och sant. Haha, det ska bli spannande att se hur det gar nar vi ska ut pa trekking for real. Det fanns apor. Pa Monkey Island. Det gillar vi.

  
Sahar kan man ocksa bo.

Sahar mycket kan man frysa.

 
 
Sahar fint var det pa Monkey Island.

Lite bittra lamnade vi ett mulet Cat Ba bakom oss med Hanoi i siktet. Lurade som satan med en arg Linda i baksatet begav sig den grona minibussen inlands. Chaufforen hade en ny taktik gallande gallande att hitta till saker: att inte folja skyltningen. Vi var seriost oroliga ett tag over var vi skulle hamna. Men enligt planen hamnade vi i ett forskrackligt hetsigt och avgasigt Hanoi - Vietnams sota huvudstad. Efter en halvtimmes prutande hade vi kirrat en taxi for 40 000 till Hanoi Backpackers' Hostel i the Old Quarters. Sweet. Sedan gick det utfor minsann. Tre minuter efter att vi klivit in genom dorrarna till detta go'a hostel hade vi inte bara betalat for en varsin sang i ett dorm (forsta gangen :O) utan aven for en tur till Snake Village (?). Ja, man kan ju undra hur det gick till.

Fem minuter senare bar det av till den hara Snake Village dara. Men en varsin ol i handen foljde vi, en smula forvirrat, med Stu och ganget fran hostelet. Vi blev mottagna av en liten uniformkladd vietnam-gubbe som genast valde ut Linda till sin favorit. En puss pa kinden, en dunk i ryggen och ett par sekunder senare stog hon dar med en orm i handerna. Trevligt. Men nu ska ni hora och hapna! Froken Angelica hade denna, samma levande orm runt sin nacke. Det kunde (ni som kanner henne) inte tro va??

  
           ?                  Farbrorn'             Cobra :O

 
        Ormbuffe                  

Jovars'

Efter detta urartade det hela totalt. Risvinet flodade, ormar sprattades upp och blod-shotsen var overallt.. Ja, vad mer ska vi saga? Det var perfekt for oss, som inte atit middag, att de halvt uppsprattade ormarna sedan serverades till bords.. Yeeeej!

Ater i stan hamnade vi pa en Irlands pub vid namn Finnegans. Det ville vi ju iiiiiiiinte. Dansa var det som stog hogst pa onskelistan och vi begav oss darfor ut pa jakt efter Dragonfly, som vi hort skulle vara den storsta klubben. Alltsa.. vi kan ju saga att det gick sadar. Vad forvantade vi oss egentligen? Nyanlanda till en storstad, lite pa lurven och inget som helst lokalsinne. Som tur var stotte vi pa brasilianska Fabio fran vart hostel och han kunde, efter mycket om och men, leda oss pa ratt spar. Pinsamt.

Sa var det det har med att bo i dorms. Klockan halv atta vaknade vi till ovriga backpackers entusiasm till livet. Huvudvark. Inte ens Linda kunde fortsatta sussa - och da ar det ju illa. Lika bra att ga upp kanske. Shoppingdag pa schemat! Hela dagen har vi i lugnt tempo lullat runt pa Hanois gator, bland mangder silkesvaror, tjusiga vaskor och underbar keramik. Lite inhandlades faktiskt, ska vi erkanna. Kallt och javligt var det dock. Sa vi unnade oss tre fikor. Grrrr.


Mm. Dar bodde vi. Det var verkligen ett nunnery. Passande va?
 
Ingen kommentar.


Flyger till Nah Trang imorgon i hopp om fler soltimmar och exotisk varme.



Chip Chop

Plopp

skulle vara gott..