barfotabloggen

Ja, sa sitter vi har pa Stansted, tva for varandra helt frammande manniskor. Egentligen. Den ena fran lugna lama Vilbergen, Norrkoping, och den andra fran vackra villaomradet Ella Park, huvudstaden. Forda samman av, tro det eller ej, internetcommunityn backpacking.se Nu sitter vi har mittemot varandra pa Caffe Espresso (en av oss onskar att det vore Espresso House..) och borjar smatt inse att om ett par timmar sa sitter vi pa flyget till var forsta destination. Aventyret ar igang! Och f-n vad bra det kanns! 



Lite mindre bra har det val kants de senaste dagarna. Ren kaos skulle man val kunna kalla det. Det vi redan har upptackt att vi har gemensamt ar var optimism till diverse saker, daribland tidsoptimismen troligen ar den absolut framsta. Angelica har varit en riktig slitvarg och jobbat in i det sista, samtidigt som vaskor skulle packas, prylar skulle fixas, planer skulle planlaggas och den sista tiden med nara och kara skulle njutas till fullo. Sa kaoset har val en viss forklaring. Linda daremot, som mest har gatt runt och levt i nagot slags vakum sedan hemkomsten fran Bergen, Norge lyckades aven hon skapa ett kaos, ett obefogat sadant, pa sluttampen. En riktig bragd! Men nu ar vi pa vag, vad som ar gjort ar gjort, och det som inte ar gjort.. ar inte gjort (som tex. att boka hostel da man ankommer till Kuala Lumpur mitt i natten som forsta destination). Inget att gora at den saken , nu ar det semester!

Planen ar ju den, for er som inte vet dara, att vi planerar att resa sisahar:

London-Kuala Lumpur-Hong Kong-Guangzhou-Nanning-Vietnam-Kambodja-Laos-Thailand-Malaysia-Bali & Gili Islands-NZ-OZ-Singapore-London-(Hawaii)
Later helt ok va?

Har pa denna magnifika plats har vi tankt skriva av oss lite om vara galna upptag, vara tankar och tycken, vara gladjespratt, vara agressioner, var forvirring, vara lardommar, var tidsoptimism, vara halleluja moments och, ja vara liv de narmaste sex manaderna helt enkelt.
Dagen idag har val gatt... bra. Vi menar, vi missade ju inte London-flyget trots att det fanns en kort stunds tvivel om froken Linda. Det hela borjade med en smula sorgligt farval, tatt foljt av en viss forvirring over var boarding-cardet skulle komma ifran, en beklagande diskussion om att vi inte skulle fa sitta brevid varandra pa planet, ett antal omkullvaltningar av glas, flaskor och dylikt, en forsta ur- och ompackning fran Lindas sida, och en engelsk kypares skepticism till vart satt att vranga pa oss 10 kg tunga backpackingryggor.  

Nu ar tiden snart inne for att vi ska stappla oss fram till inchecket har pa Stansted och lamna av vara "sma" "latta" vaskor. Skamt asido, vi ar faktiskt riktigt stolta (och overraskade) over hur latt packningen faktiskt blev. 10 kg! Dock har vi redan omma axlar och super-svankade svankar (fel installningar man tro?) och borjar grubbla lite over hur vi kommer klara oss nar vikten sasmaningom blir den dubbla. Ett senare problem.

Nu ska vi snoka upp en computador och skriva rent detta premiar-inlagg (som for tillfallet ar kluddrat pa baksidan av vara boarding-card) pa var nya, frascha och alldeles nyskapade blogg som vi hoppas att ni alla med spanning och gladje kommer att folja. For 1£ per 10 minut. Riktigt fint. Njaae.