Hem-hemma
Efter det dära fantastiska Barriärrevet som jag tidigare svamlat om tog vi en svängom till Singapore, på vägen hem så att säga. Ett debutbesök i London hanns också med. Vi bara ääääääääääääälskade dessa båda storstadspärlor! Minus i kanten för London för sitt svinigt kalla väder dock. Eller är vi bortskämda?
I dessa städer höll vi oss mest till klassiska storstadsaktiviteter må jag säga. Shopping, shopping, mera shopping, seightseeing och utgångar. De små summor pengar som ännu återstod försvann med hyggelig fart. Mycket trevligt. Det heta och kvalmiga Singapore erbjöd även en mycket underhållande kväll av sparkcykling (vilket genomfördes utan skador on Babys behalf (!)), en heldag där vi roade oss som barn på Universal Studios samt lite myspys-strosande pa beachöen Sentosa.
London kontrade några dagar senare med sin underbara atmosfär, mysiga vintagemarknader och musikaler. Chicago närmare bestämt! Faaaaaaaantastiskt. Sen led detta äventyr mot sitt slut. På riktigt. Till slut. Det var ju väntat. Men ändå så overkligt. Tråkigt. Skönt. Tråkigt. Säga hejdå? Ja. Skumt.
Men vad vore resan om den inte fick ett värdigt 'Baby & Linda in da mixx' slut, tänkte vi. Så därför ordnade vi självklart till en ordentlig avslutning! Denna innebar till mitt egna förtret 1 stycke missat flyg med 10 timmar på 2 olika London-flygplatser som följd, 150£ rakt åt pipsvängen och de första tårarna på länge.
Varför göra det lätt liksom??
För övrigt är det ganska tråkigt att vara hemma. Men jag har lärt mig att se på det hela som en rehabilitering och uppladdning inför nästa projekt. Iiiiih!
KÄRLEK TILL BABY SOM HAR VARIT DEN BÄSTA, UNDERBARASTE, MEST PÅLITLIGA, OKÄNDA RESEBUDDY NÅGONSIN!
Ohh.. barracuda!
BARRIAR REVET, BARRIAR REVET. THE GREAT BARRIER REEF.
F-n sa fint. Verkligen.
Fint avslut blev det pa den nastan 3 manader langa vistelsen i detta land. Turen pa den tjusiga spacious vessel:en HABA ar den enda aktiviteten vi unnat oss harifran Cairns faktiskt. Vardig!
Kanns mycket bra, speciellt med tanke pa att vi holl pa att klanta till det sa att vi nastan missed out on revet totalt. Det hade varit katastrooooof. Ni forstar, vi har varit har i Cairns ett par dagar nu. Idag ar den sjatte och sista dagen. De tre forsta sov vi bort. Den fjarde dagen var vi faktiskt ute och gick en svang i staden. Ooooh. Revolutionerande! Vi kanske borde boka en dyktour tankte vi da, aven fast vi vill vanta till sa sent som mojligt (till idag!) eftersom att Baby ar forkyld och en sagen vandrade i stan om att vadret skulle ta sig frammat nya veckan. Ganska smart ide det dar med att boka anda, men da maste man ju anstranga sig och grejjer. Lite jobbigt. Varfor ha framforhallning nar man kan leva pa the edge liksom.. Efter mycket om och men, och precis innan stangning, tog vi oss anda i den dar beromda kragen och gjorde't. Tur var ju det. Den overenergiska touragenten pa Petta P:s rakade da, bara i forbifarten, uppfatta att vi skulle faraflyga till Singapore pa mandag. Med flygplan. Flygplan och dykning gar inte ihop under samma dygn. Smarta tjejer. Sa mycket kommer vi ihag. Kanns stabilt att vi har lov att dyka.
Sa summa sumarium, sa var det ju fasans tur att vi tog tag i den dar kragen och fick chansen att boka det hela kalaset till dagen efter. Dagen som vi egentligen inte alls ville aka och dyka pa. Men anda. Klockan sex efterfoljande morgon var det dags att hoppa pa den mucho sota HABA-bussen som skulle ta oss till Port Douglas. Mm, ni forstar vi kostade faktiskt pa oss att aka till det som sags vara den oforstorda delen av revet. Langst ut och langst upp, tror det var vart det minsann. Frukost pa bussen var planen, eftersom froken Jag inte ar sa vidare varst pigg den tiden av dygnet. Saken var bara den att de fyra agg som froken Baby varit vanlig att koka pa morgonen, inte var kokade. Alls. Kletigt blev det. Det hela uppfoljdes med att det visade sig att Baby glomt sitt dykcertifikat.. Bra dar. Hon fick tillslut tillatelsen att dyka anda. Fast det blev inget av det hela i alla fall. Tyvarr. Sota forkylda tosen kunde inte equaliza oronen sina och fick snallt byta till snorklingsutrustning istallet. Attans. Detta uppfattade inte jag dara, som var fullt upptagen med att koncentrera mig pa att halla koll pa mig sjalv som flot omkring som en uppblast hund. Och sa dok vi. Och det var underbart. Helt sjukligt fint. Som att man ar i en annan varld. Varsta fina varlden. Efter en stund, sisadar en kvart in i dyket, borjade jag dock fundera lite pa var den dar Baby egentligen holl hus. Det finns nagot som kallas Buddy System nar man dyker forstar ni. Det innebar i princip att man alltid ska halla sig nara sin tilldelade Buddy for eventuell assistans och sa vidare.. Jag tror Baby och jag behover jobba pa det, haha. Instruktoren blev mattligt imponerad av min uppmarksamhet. Hm.
Till Babys trost var dock aven snorklingen sjukligt fin pa plats. Lika fint var det faktiskt att snorkla som att dyka, konstaterade jag nar jag senare under dagen, jamsides med Baby, spratlade runt pa ytan med min noodle och och heta snorkel-equipment. Jag tror dock inte att dyken i Barriarrevet slog Gilioarnas dyk om man ser det ur balla djurperspektiv. Pa Gillioarna simmade vi ju faktiskt med hajar och skoldpaddor. Men korallerna vagde minsann upp till det hela har. Och sa fanns det barracudor! Ohh.. barracuda!
Check, check pa Things-to-do-in-life-listan. Kanns bra.
The final countdown
I Cairns. Ar vi. Nu dara.
Sista destinationen har i Aussie. Sista dagen tillochmed. Lite dramatiskt sadar. Saaa.. Imorgon far vi till Singapore. Det ska bli SA spannande att flyga flygplan. Kanns som det var evigheter sen sist. De har roda sa kallade Greyhoundbussarna har ju liksom tagit over senaste tiden. Kan man saga. Men nu are slut pa't. Yeeeees assssssa.
Ska bli sjukligt skont att lamna detta enorma land. Vi har haft countdown i hela tva veckor. Det AR sant. Och nu ar det bare en enda dag kvar. En gra dag. Igen. Samtidigt kanns det lite sadar sma-konstigt att snart vara hemma. Hmmhm. Fast det behover man ju egentligen inte tanka pa an. Vi ska ju faktiskt till Singapore. SINGAPORE!
Cairns ar inte roligt. Om man inte har massa pengar. Och det har man ju inte. Eller? Nej. Inte jag. Och inte Baby. Det finns liksom inget att gora da serru. Inte ens en strand finns det. Inte for att det ar sol. Men anda.
Fast vi ska inte forneka att vi har det brakul anda. Pa kvallarna sa att saga. Vi har precis flyttat in pa det okanda Gilligan's. Haha. Ett enda harj skulle jag vilja saga. Kul harj! Om man inte kommer fran Osterrike har jag forstatt.
Horde att det snoade senast i forrgar hemma dar, hos er. Hm. Stammer den uppgiften?
Hela varlden gungar
Kom alldeles precis jattenyss tillbaka fran den obligatoriska Whitsundays-seglingen. En mycket trevlig tur om man bortser fran de dar sa kallade vagorna. Puh. Jag gillar ju havet - men havet verkar inte gilla mig. Buhu. Med tillbaka menar jag tillbaka i Airlie Beach. Och hela varlden gungar. Mysig ort for ovrigt. Ikvall bjuds det pa gratis pizza och sant och med hog sannolikhet kommer vi satsa pa en favorit i repris pa Mama Africas. Dar kan man svanga sina lurviga och de har leopard-toaletter. Intressant va?
Var vistelse har down under, som alla envisas med att kalla det, borjar lida mot sitt slut. Endast Australiens mest underskattade stad (?) Townsville och det sjalvklara Cairns aterstar. Ungefar. Hur kanns det? Jag fragar Baby som sitter har bredvid. Mig sjalv gar ju inte lita pa nowadays. "Det kanns befriande att komma till en ny miljo" lyder svaret. Ar inte annat an beredd att halla med. Dock aterstar mycket trevliga saker innan planet till Singapore (iiiiiiiiiiih) boardas. Dyka i barriarrevet syftar jag ju till exempel pa. Forstaaaaassss. Sant kommer man ju inte undan. Men lite nervos ar jag allt. Igen. Vad jag annars syftar pa kommer jag inte pa for tillfallet. Men det ar sakert nagot mer som ar trevligt. Far man ju hoppas..
"Det ska vara grymt uteliv i Cairns" hojjtar Baby fran nagonstans bredvid. Baby som minsann inte har varit sjosjuk och som ar micket sugen pa att sanka den andel vin jag inte drack en droppe av under seglingen. Wihoo.
Sen Brisbane har vi ju dock faktiskt hunnit med en hel del massa. Till exempel kan man namna att vi har halsat pa Babys goda van Henrik i Maroochydore (dar vi fann den najsaste stranden och gjorde ett par tappra forsok till surfing. Steve Irwins javla zoo ar dock skit), tagit en svang till det omtalade Noosa (dar vi gav oss pa wakeboarding(kneeboarding? haha) och gick vilse in nationalparken ett antal ganger. halva norrkoping aterfanns aven pa Koala Bar), stoppat ett par dagar i minimala Rainbow Beach (som var var utgangspunkt for den minnesvarda Fraser Island touren), hoppat av den roda trygga Greyhound-bussen i the town of 1770 (och inte gjort den scoteroo-tour alla andra gor (gissa varfor) utan istallet roat oss med ett par surflektioner). Det va la det i stora drag. Sma drag orkas icke med. Over ett glas vin hemma kanske. Eller ett mal hemlagad mat, tack!
Nuuuu ska vi ata glass i regnet!
Over n' out <3
Jag hittade i min almanacka....
.. en liten kack lista som jag och froken Baby skrev for en ganska sa lang tid sedan. Nar vi fortfarande var unga och oerfarna sa att saga. Sahar lyder den:
10 saker som vi lart oss i Vietnam:
1. Lamna inte ditt pass till en okand manniska i Saigon.
2. Hyr inte en motobike och -an mindre- faktiskt kor den.
3. Bestall inte BBQ chicken - vietnamese style.
4. Det hjalper inte att skalla pa sjukhuspersonal - de forstar anda inte vad du sager. Save your breath!
5. Vadret blir alltid bra klcokan 10:00, oavsett hur morgonen sett ut. Alltid strandredo!
6. Dela priset du far av forsaljaren med 4. Minst!
7. Ingenting ar gratis, inte ens om du behover hjalp nar du sitter fast under ett fordon. Ne du!
8. Ge aldrig upp. Envishet ar en dygd.
9. Kom ihag bikinin, som du hangt pa tork, nar du gar av baten.
10. Det gar att pruta aven pa tjusiga hotellrum. Inte att forglomma!
11. Fresh springrolls ar gudomligt goda pa Cat Ba Island. Dar - och bara dar!
12. Drick inte for mycket risvin om du aker till Snake Village. Det finns en overhangande risk att du inte hittar hem.
13. Benstyrka ar ett maste for toalettbesok.
14. Lita inte pa nagon. Inte ens dig sjalv. (puh, vilken klyscha)
15. Borja inte dagen med nudelsoppa.
16. Fraga forst - betala sen.
17. Lar dig saga NEJ till att dela dubbelrum med en irlandare. De fa kronor du sparar in pa arrangemanget ar inte vart det.
18. Ga pa ratt nattbuss - och prioritera att ga pa den igen efter kisspausen.
19. Valj inte ett overslafs-mittgangs-sate i sleepingbusses. Det finns en overhangande risk att du inte stannar kvar dar nar bussen ar in movement.
20. Boka boende i forvag om du plannerar att anlanda mitt i natten till en liten town mitt i ingenstans dar alla normala(?) manniskor sover.
21. At bakis-frulle pa Phat Phat!
22. Ha alltid en vinoppnare i bakfickan - du vet aldrig nar du behover vin (den enda sorten som finns, sa att saga) Det ar inte ens garanti pa att resturanger som saljer vin har nagot att oppna det med.
23. Dom inte efter utsidan - grander kan ocksa vara najs att bo i!
24. Det finns inget brod i detta gudforatna land - bara en luftig mix av mjol och socker. Vetemjol ar det ocksa..
25. Lita aldrig aldrig ALDRIG pa agencys.
26. Rakna inte med att du kommer att fa se borjan eller slutet av filmen ostort nar du gar pa bio.
27. Popcornen ar sockrade =(
28. Milkas daim-choklad ar inte alls lika god som Marabous..
29. Det gar (och ar mycket billigare) att aka halvsjunken bat med lokalbefolkningen, om man star ut med doende sjuka, att bli naffsad i armen av ankor och hons, att ha mycror i brallan och att sitta upprat pa en kartong med okant innehall i 7 timmar.
30. Man far ont i stjarten efter 4 timmars motobikefard.
31. Det blir morkt 18:00 - snubbla inte pa varann!
32. Djuren ar lobotomerade - utnyttja inte.
33. valj inte att bara kort klanning om du ar skadad i foten och darfor ska bli omkringburen pa nagons rygg en hel kvall. Inte ens om det ar din fodelsedag.
34. Om du har svart att beharska temperamentet ditt - overvag att ga en anger-management-kurs innan avfard.
35. Bestall inte kak-boxen till inrikesflygen!!!
36. Fixa allt du kan sjalv - och lite till.
37. Nar livet kanns sadar javligt tungt - titta pa varandra och skratta lite.
38. Se till att ni INTE ar ett redigt radarpar. det ar till exempel bra om inte den ena spyr nar den andra behover hjalp att ga.
39. Kop ett fungerande kontantkort till mobilen om ni anda besvarar er med att kopa ett.
40. Lana inte ut dina solglasogon till semestrande australiensare.
41.Bli for fanken inte biten av Bedbugs!
42. Ga inte ut pa krogen hela natten och forvanta dig att du ska komma med planet klcokan 6 nasta morgon.
43. Toto ar en parla.
Yes, det var det det. Om det far er battre till mods sa: Ja, aven jag ser att det dels finns en del mycket uppenbara saker, och dels mycket ologiska saker i denna langa harang som av nagon anledning gar att rakna anda upp till 43 och inte 10. (Vi forsoker se det fran den positiva sidan och konstatera att vi lart oss mer an vi trott). Men som sagt, det var pa den tiden da vi annu var unga och oerfarna. Baby har ju faktiskt trots allt fyllt 20 sedan dess. Stoooor skillnad.
Brisbiee..
Vi forstar inte vad alla talar om - Brisbane ar det minsann inget fel pa. Vad vi har markt alltsa. I och for sig ar vi en smula ouppmarksamma. Vi holl bada pa att trampa pa samma leguan idag. Inte raknar man med att sadana ska ligga mitt pa trottoaren. Eller?
Vi har varit har i hela tva sma dagar nu. Bor pa ett chill hostel vid namn, passande nog, chilldude. Tanka sig! Vi har aterfatt gnistan en smula och har ater gjort en sadan dar extrem-total-stadsvandring. Mysigt och ont i fotterna. We like! Vi har sett den tjusiga sandstens-byggnaden City Hall (eller alltsa den var under restoration(?) men det ar tanken som raknas har vi hort), George nagonting Square dar vi, i det gassande solen, roade oss i en hel timme med att posera med kanguru- och lejonstatyer (diagnos: solsting), festlig Mall-shopping med shorts och tigerklanningar som vi absolut inte behover, trakig Parliamentbuilding, urtjusig Botanical Gardens med lonn-nasor och josefsar i, barnsligt roliga QUT Art Museum, Mysiga Southbank Parklands med sin fejkade the Streets(GB?)-strand, Kangaroo-point (nej, det fanns inga kangurusar dar), The men who stares at goats med en rolig Jedi -GeorgeClooney, utsikten over ett morkt Brisbee fran rooftoppen och spelat 'Hej pensionar' hela natten lang, Lone Pine Koala Sanctuary (ja, det fanns kangurusar dar).
Och koala-bjornar forstas! Som vi har gosat med. Det ni! Nu ar skorna trasiga och vi tattar gratis internet. Somliga gaaaaar med trasiga skoooor kan man sjunga da. Om man vill. Helst vill nog ingen att vi sjunger. Suck. Om man anda vore musikalisk. Snart ar det middags-making pa G och middagen, vad det nu blir (KOTT, ge oss KOTT), ska i god onsdags-anda skoljas ner med Banrock station. Det vankas utgang.
For att byta amne lite: Innan vi kom hit sa kanske ni tror att vi var i Byron Bay. Men det var vi minsann inte! Vi gjorde ett stop i must-see Surfers' Paradise pa the Gold Coast. Det kandes som vi kom in i ett annat land nar den klarroda Greyhound-bussen med bitter busschaffis rullade in genom stadsportarna. USA skulle vi vilja saga. Men vad vet vi? Vi har ju faktiskt inte varit dar. Men sa kandes det i alla fall. Nu vet ni det.
Bayen med det stora B:et
Har i BB ska ni tro att vi har installerat oss val. Jag ligger alldeles-for-tillfallet-just-nu pa golvet med beige heltackningsmatta (om jag nu hade haft tillgang till a med tva prickar over, den dara svenska bokstaven ni vet, sa hade jag bejakat mitt ostgotska jag och skrivit baaasha. Men nu ar det inget kul. Och ja, jag vet att det finns nagot slags arrangemang som kallas teckenuppsattning. Men vem ar egentligen sa engagerad? Detta kallas for ovrigt nodvandig parentes. Not) i mitt alldeles egna rum och tar igen mig efter.. tjaa inte vet jag. Ingenting egentligen. Livet ar inte sa pafrestande nufortiden.
Detta rum med beige heltackningsmatta tillhor egentligen nagon annan. Obviously. Men jag har fatt lyckan att lana det dara. Baby har ett annat rum. Langre ner i hallen. Helt superb'. Maste dock erkanna att, hur lyxigt det har med eget space an kanns nowadays, sa saknar jag den sota tosen lite. Ni vet, under de dar millisekunderna fran att jag kraschlandar i sangen tills att jag sover som en stock och av manga nog skulle uppfattas som.. dod. Men jag har stjarnor i taket. Det ar ju alltid nagot. Hundratals latsasstjarnor i taket ersatter en riktig stjarna. Det funkar ett tag. Oh yeah.
For ovrigt har jag aldrig forstatt dealen med heltackningsmattor. Eller, de ar ratt skona att ligga pa mage pa. Pa rygg ocksa for den delen. Men ack sa ackliga.
Nog om heltackningsmattor, latsasstjarnor i taket och riktiga stjarnor. Det ar Michael Chapmans hus. Tjusigt hus. Go' kille. Det ar det som ar det fina i kraksangen med det har sa kallade couchsurfandet. Att man kan bo i tjusiga hus med beiga heltackningsmattor och stjarnor i taket, hos vanliga flickor och pojkar i frammande lander och lara sig frammande saker. Allt till priset av... 0. Lite effort bara. Helt sjukt bra koncept! www.couchsurfing.org
Varan tid har har mestadels spenderats pa att insupa den australiensiska laidback-och-mate-kulturen. Kort och gott, att vara laidback i Michaels hus tillsammans med Michael och hans mates. Och mina mates. For Uppsala har ocksa fatt flytta in. Me like! Hospitalityn flodar. Vi har sjalvclaro laidbackat en hel del pa stranden ocksa. Byron har fina strander. Det ar nog sa bra som alla sager faktiskt. Resultatet av detta ar att alla gar omkring och lyser fantastiskt rott om baksidorna. Forutom Baby, som foredrog framsidan.
Sen ar det ju det har med surfen dara. Crazy-waves tycker jag som inte ar sa vagad. Skamten haller hog niva har som ni hor (laser). Som alltid. Creds till fina froknarna Uppsala som klarade av att sta igar. Pa bradan alltsa. Jag ska ocksa ta tag i det dar nagon dag ar det tankt. Det ar ju bara vatten liksom. Vet dock inte hur jag ska forhalla mig till froken Hawaiis entusiasm om att jag, om bara lite drygt en manad, ska delta i en surftavling dar borta. In your dreams. Och i mina, forstas.
Laidback ar grejjen alltsa. Jag vet inte vad jag ska pasta att vi gor riktigt. Kanns som att vi ar hemma. Fast anda inte sjalvklart. Vi bor har, sover har, lagar svenska pannkaks-falaflar, insuper den bohemiska kvallskulturen och sa vidare. Riktigt trevligt. Jag ar dock otroligt trott. Hur mycket kan man sova egentligen?
Innan vi, efter en sadan dar trevlig Greyhound-bussfard, anlande till denna mysiga beachtown (jag har lart mig att jag inte under nagra omstandigheter far kalla det city) har vi hunnit med att se en hel del annat sedan vi lamnade det alskvarda Melbourne. Sydney, Newcastle och Coffs Harbour narmare bestamt. Nej, vi ar inte bra pa att uppdatera. Men det vet vi alla redan, sa ingen ide att sitta har i min ensamhet och dividera. Sydney ar en sjukligt vacker stad. Cool som satan. Kanns ganska liten nar man ar i city egentligen, men ar allt annat. Har i princip allt. Ack ja. Newcastle och Coffs ar stallen som vi enligt alla australiensare egentligen kunnat hoppa over. "Allt langs hela kusten ar likadant" sags det. Hmm. Men dit akte vi. Och angrar det, det gor vi inte. Inte for det var mitt livs upplevelse, men trevligt var det. Och trevligt ska man ha, har jag hort.
Vi har couchsurfat hela vagen nu ett tag. 30 AUD sparar man pa det per natt. 30 AUD!! En hel formogenhet sahar nar man slar det samman. Kanns riktigt bra. Pengarna borjar sina sa att saga. Sa kan det ga nar man inte haller i dem, hoho. Men det ar en helt annan typ av resande. Man gar miste om hela denna hostel-kultur som alla alskar sa hogt, missar en del manniskor fran varldens alla horn som man annars skulle pratat med en stund eller delat en mugg goon med en kvall. Men istallet far man den aran att umgas med lokalbefolkningen, som kan komma med en hel del unika tips, visa hur man faktiskt lever har, bjuda pa kanguru och nagra gratis surflektioner. Var sak har sina positiva sidor. Jag tycker att det har ar positivt. Jag tror att Baby haller med efter sin senaste hostel&goon-upplevelse. Haha.
Okej
Nej, det har gick ju inte sa bra inte. Ett glapp i systemet, eller vad man ska kalla det? Jag tror jag borjar om pa ny kula. Vad tror vi om det? NY KULA - here goes.
VI AR I AUSTRALIEN. Det ar stort. Det ar enormt. Det ar otroligt. Det ar soligt. Det ar fascinerande. Jaa, det finns ganska manga ord som kan beskriva det faktiskt. Min kara partner, och nowadays sjalsfrande, ar till slut i det land som hon redan som malinriktad 9-aring beslutade att hon en vacker dag skulle fara till. For koala-bjornarnas skull. Hmm, later bekant - icke sant? Precis som Allra Karaste Syster (koalajakt.blogg.se - nehe?). De ar mer lika an man skulle kunna tro. Ganska fascinerande. Och jag ar ocksa har. Uppenbarligen. Och det ar trevligt.
Efter en redig och vardig slutspurt av roadtrippen i det alldeles nydeliga Nya Zeeland anlande vi har, i den metropoliska staden Melbourne. Vi gillar det. Egentligen finns har inte sa mycket att gora. Vi vet inte vad vi gor. Jag vet inte vad vi gor. Men vi kanner oss levande. MYCKET BRA. En fordel skulle jag vilja saga. Och en underbar kansla.
Det kanns lite som man ar i en europeeisk storstad nar man strosar runt har i Melbourne. Inte for att jag har varit i en europeeisk storstad. Men anda. De som vet sant sager sa. Och jag lyssnar. I en vecka har vi varit har nu. Den veckan har varit fylld av en skon mix av slappa stads-stranddagar ute i den kosmopoliska fororten St Kilda, langa omkringstrosningar i Melbourns moderna och kulturella city, laaaaanga (for langa? nej!) fika-hang, parande pingviner, sota Uppsala-flickor, moonlight-cinemas och for mycket vin. Resultatet ar att jag ar utvilat trott och att jag kanner mig NOJD. I natt far vi till Sydney. Iih.
Kaka pa kaka. Storstad pa storstad. Samma sak? Vet inte. Sant som marks. Uppsala akte till landet for lite inspirerande woofing och en paus fran stadslivet. Spannande. Jag ska ocksa! Nagon dag. Inte idag. Inte imorgon. Vi aker till Sydney. Ikvall. Ja, det har jag redan sagt. Uppenbarligen kande jag ett behov av att saga det igen. Mm. Det sags att det inte ar nagot att se mellan Melbourne och Sydney. Jassa, tanker jag. Australiens huvudstad ligger ju bara dar.. Hmm. Vad ska man tro pa egentligen? Sig sjalv? Lite jobbigt. Jag foljer med Baby. Baby ar alltid bra!
I Sydney ska vi titta pa allt man ska titta pa, och branna nasan lite mer! Kanske lara oss surfa. Och sa ar det Gay-festival! Det ar festligt. Och festligt gillar vi. Det kanns som en solid plan. Icke sant?
Jepp, jag kanner mig klar med Melbourne. Vi har sett Parlament, Federation Squares, Konserthus, Kasinon, Gammaldags gallerior, Italienska kvarter, Skyskrapor, Chinatowns, Queen Victoria Markets, Botanical Gardens, Mystiska bakgrander, Beachfronts, Pingviner, Mysiga cafeer (for manga), Skabbiga hostel, Ljuvligt upplysta kvallar, Great Ocean Road, Koalor, De 12 apostlarna, and so on.. For att rabbla sa att saga. Valdigt intressant att lasa ma jag tro. Det var trevligt. Trevligt ar verkligen ordet. Ni vet, ibland nar saker verkligen ar trevliga. TREVLIGT helt enkelt. Det ar som Baby sager; det finns inget mer att se, men man skulle kunna bara stanna har for alltid. Det skulle man minsann kunna. Vis tjej det dara. Framtida hemstad? Vem vet. Men just nu, maste Melbourne fa ett slut.
Sa, jag sager som sahar: Ni som inte har varit har - ak hit! Bara for att insupa atmosfaren i princip. Det ar min nya favoritsysselsattning, att bara ga omkring och inte gora nagonting, bara insupa. Sup suuup. Huvudet at hoger vanster, vanster igen, buller bakom ena orat och en svag doft av nybryggd espresso som letar sig in genom nasan och upp i huvudet medan en firmabil och en moped krockar och nagon hoppar bungyjump fran skyskrapan. Man blir full. Full pa massa ideer och inspiration, kanslor och erfarenheter. Jaa. Sa kan det ga.
Lite tips fran coachen har dara: Boka hostel i forvag - fjuu, poppis place det hara, Bo inte pa Coffee Palace St Kilda, Brann inte nasan och lapparna i solen - du ser rolig ut och det gor ont, 9-procentigt vin smakar saft, Pingvinerna ar roligast pa natten, Kasiot sprutar eld i bakgranden - spannande, men akta haret, Satt pa korken pa vattenflaskan innan du lagger ner den i vaskan, och sist men inte minst - hyr egen bil om du vill spana in the Great Ocean Road. Det var allt!
En parentes:
Vi akte pa en tour dara. The Great Ocean Road pratar jag om. Jag forstar inte att jag alltid gor misstaget. Jag vet ju att jag hatar guidade turer. Det ar en av de fa sakerna jag faktiskt vet om mig sjalv. Anvandbart. Om man anvander det, det vill saga. Det ar sa sovande att aka buss, sa det ar ju knappt sant! Sa dar lag jag i baksatet och sov, gick pa kommando av en kvart har och tjugo minuter dar. Latt vart 500 spann. Eller?
Alltsa, jag tror man upplever denna vackra stracka sa mycket mer om man kan stanna precis dar man vill - och framforallt sa lange som man vill. Dessutom ar jag (oftast) vaken nar jag kor. Bil alltsa. Men i det heletatt (Norge i mitt hjarta) sa blev det en fin dag tack vare gott sallskap (Baby och Uppsala!), koala-bjornarna och den tjusiga solnedgangs-avslutningen bland de 12 Apostlarna, London Bridge och andra tjusiga limestone-formationer. Mina varmaste rekomendationer. Punkt.
Ae, nu maste jag faktiskt erkanna att jag ar lite stolt over mig sjalv. Ett blogginlagg. Tanka sig! Det har kan jag leva pa minst hela dagen. Och natten.
Solvarma kramar till ert skitkalla Sverige <3
Allt och ingenting 9/12 -> 16/1
Status just nu: febrig och javlig efter en heldag i solen (och molnen) pa Gili Trawangan, i vantan pa middag efter en massiv tapas&sangria lunch. Kameran ar trasig. Vi har inga strumpor kvar. Sa ar livet idag.
Da var det ju som sa att en gang i tiden, 9 december narmare bestamt, sa befann vi oss i Saigon - staden med oandliga mangder motobikes. Efter en skev och allmant onodig svullardag, madde vi sadar efter mangden wasabinotter som intagits. Jag tanker inte ens namna hur mycket det hela ror sig om. Det ar pinsamt. Och skrammande. Men, ater till historien. Efter en sista njutfull hotell-harblas-blasning tog vi oss till slut i kragen och pallrade oss ut ur 'lyxhotellet'. Efter att Baby blivit buren ner for trapporna och en taxi tagit oss helskinnade tvars over gatan (jo, det ar desvarre sant), stod vi till sist pa trappen till det hotell som vi efter denna dag omnamt som 'mogelhotellet'. Det var just precis vad det later som, och inga fonster fanns det heller. Men hey, vi hade just vaknat upp och insett att vi visst har en budget att halla oss till. Ack ja, livet ar hart ibland. Efter denna superstart av denna extraordinara dag beslot vi oss for att fortsatta i god stil. Nagon holl uppenbarligen fortfarande i den dar valkanda kragen och vi var duktiga och begav oss till War Remnants Museum. Dock sa lyckades vi pa nagot magiskt, men ack anda inte forvanande, vis schabbla bort dagen och anlanda 30 minuter innan detta - 4 vaningar hoga - museum stangde. Hmm. Vi hann i alla fall uppfatta hur hemskt Vietnam kriget faktiskt var innan personalen bryskt slackte ner hela den enorma byggnaden prick klockan 17.
Kvallen fortsatte darefter med skeva aktiviteter som att aka taxi i en timme for att komma till en mystisk pagoda, leta efter Vichy-aterforsaljare eftersom Babys ansiktsvatten hela tiden rinner ut i vaskan, invecklade toalettdiskussioner vilka man i efterhand hoppas och onskar att inga svenskar var i narheten for att hora, kura i bio-morkret framfor den ovantat bra The Stepfather, spontanutgang med extremglada engelsmann och -sist men inte minst- DAGENS HOJDPUNKT: Baby som slanger kryckorna och dansar. Har aldrig sett nagon vara sa lycklig i hela mitt liv. Och ja, ni som kanner henne gissar ratt - det var till Black Eyed Peas och det var sjalvklart till 'I got a feeling". Snyft, jag blev sa rord. Och nej, jag ar inte ironisk.
Summan av kardemumman ar att det blev en mycket givande dag, sadar lite ovantat, trots den sega starten. Jag tror namligen att denna dag blev nagot av en vandpunkt i den senaste tidens resemissar. Fysiskt och psykiskt om ni hajjar vad jag menar. Dar har ni't, ni som undrar varfor denna, kanske till lases ganska lama, dag fortjanade en sa detaljerad beskrivning sahar ett par veckor i efterhand. Baby var glad, Baby kunde ga lite och det tandes ett litet hopp. Oj, nu blev det klyschigt. Dags att byta stycke.
Dagen darpa var domedagen. 10:00 (okej, jag erkanner - tio over) befann vi oss ater hos den tyska farbror-doktorn (som sag ut som en dansk godis-fabror och inte en farbror-doktor) pa SOS International Clinic. Det var liksom nu det hela skulle avgoras - om vi skulle aka hem eller inte. Spant vantade vi pa ett yttrande medan en riktig machocist-syster gick los med Babys fot. Dum-dum-dum-duuuuuuuuuum. Tillslut oppnas kakhalet nagonstans mitt i allt skagg pa godis-farbrorn, jag menar farbror-doktorn, och ut kommer en tillatelse att han godkanner oss att resa in i Kambodja. Yehaaa. Babys fot sag dagen till ara fantastiskt mycket battre ut och vi kunde dra en suck av lattnad. En stor suck.
Det blev ett ganska dyrt kalas pa SOSIC for Baby, tack och lov att man har forsakring. Det ar en av alla saker vi lart oss under var resa ma jag saga - det ar INTE onodigt med reseforsakring! Jag gjorde dock mitt basta for att hanga ikapp med utgifter da priset for att traffa en ogonlakere var 200 USD med tre timmars vantetid. Nej tack. Istallet blev det 120 USD for att fa ett recept utskrivet utan undersokning. Ett riktigt kap! Komik pa hog niva det dara.
Saigon-vistelsen borjade (antligen!) lida mot sitt slut och vi halsade staden som varit vart hem for en tid adjo med en saffransbulle. Eller, den var gul i alla fall. Vi hoppade pa den over-ac:ade bussen mot Phnom Penh och fordrev dagen i godan ro, med att sova, lasa, titta pa det fina landskapet och njuta av den underbara obligatoriska Asien-kareoken. Det uppstog dock en liten fnurra pa traden nar vi kom till gransen. Sjalvklart. Det ar en fordel att ha nagra pengar att batala visumet med, tjejer. Det ar en annan av vara Asien-lardommar skulle jag nog saga. Samtidigt insag vi att vi blivit lurade pa var vietnam-extension. Lardom 3: Lita aldrig aldrig aldrig pa agencys. Hux-flux kom vi in i ett mindre Las Vegas omrade, vilket vi ma saga var en smula ovantat sahar i den kambodjanska bushen. Val framme i Phnom Penh lat vi en tuk-tuk ta oss till en stans vi kunde krasha.....................................................
Saftig biff
Vi var i Saigon en gang i tiden. Kanns sjukligt langesen. Darifran tog vi oss till Kambodja, vidare in i Laos, smog in i Thailand och nu befinner vi oss i Indonesien. Bali narmare bestamt. Det har varit som ett slags maraton. Ack ja. Nu behover vi hamta pust och kurera oss. Och det ar just vad som ar planen - Gili Islands next!
Jag kan i alla fall bjuda pa en ytterst spannande update om dagens dag! Spannande och generost! Oja. Efter ett par harda strand vs. fest dagar i turist (las australien) meckat Kuta, tog vi vara fornuft till fanga, avnjot en hel natts somn och hoppade pa en buss till Ubud. Om Kuta ar det overexploaterade skabbiga turisthaket, sa ar Ubud dess motsats. Sota grander, minimalt med folk, maximalt med kultur och massa spirituella prylar och halsosaker. Rehab! Sa dagen har spenderats med att stosa omkring i den extrema hettan (10 minus hemma har jag hort, hoho) for att sedan pusta ut emallanat pa organiska mys-cafeer. LOVE IT! Lite hurt-bulliga har vi dock varit, da vi masade oss till Yoga Barn och deltog i ett en och en halv timmes langt spirituellt yoga flow (nagonting nagonting) pass. Maste ju erkanna att det var lite val avancerat. Aj i ljumskarna. Men pang pa't imorgon bitti igen bara! Dagen avslutades med att hetsata torr formfranska med tjocka lager glada-kossan ost i, innan vi bankade oss i kulisserna for att beskada traditionell balinesisk dans. Mycket underhallande. Mycket fargstarkt. Mycket komiskt.
Ni ska ju inte tro att mat-och-sov-klockan klingade pa somn for froknarna annu, utan innan detta skulle ytterligare ett mal mat intas. Tyckte vi. Sjalvklart. Bali Buddha fick den aran. Gott gott gott. Och sott sott sott. Nu ska vi rulla hemmat till vart otroligt mystiska 'hotell' dar ingen annan verkar bo och dar man har hanglas pa dorrarna. Men prutat, det har vi gjort.
Kanske, kanske att en uppdatering om Asien-maratonet kommer snart. Man vet aldtig. Sant som marks.
G'natter <3
Fran oss alla..
..till er alla
En riktigt GOD JUL
Massa karlek till er saknade familjer och vanner. Och ovriga kan val ocksa fa en slang.
Det var bara det vi ville saga. Eller by the way sa ar bloggstrejken harmed upphavd. Uppdatering om varan speedhajk genom Kambodja och Laos kommer inom kort. Eller langt..
So long folks'!
Here we go again
But, we sure know where we've been
Hanging on the promises,
In songs of yesterday
An' we've made up our minds,
we aint waisting no more time
Here we go again,
Here we go again
I 27 timmar har vi rockat till Whitesnake's 'Here I (We) go again' pa allt fran skabbiga minibussar, till tranga personbilar, till forfallna lokalbussar, till flashiga sovbussar. Genom land och berg - genom Vietnam, Kambodja och Laos. Och fan vad skont det kanns att vara pa vagarna igen. Yeeeeeehaaa.
Bloggstrejk
Nu ska vi inte vara nagra martyrer har inte. Enda anledningen till att vi varit ganska engagerade pa senaste tiden ar ju att vi maste vara ganska stillasittande. Fast det ar ju faktiskt for Er skull vi gor det, sa att ni ska kanna er lite delaktiga. Men nu nar vi anda alltid sitter har och skriver for oss sjalva har vi beslutat att byta bana: Dagbok =)
No more sega datorer och flera timmars bilduppladdning! The old fashion way - penna och block i vara hjartan!
Min angel <3
Hon ar en underbar reskompis och van, men det vi ni ju redan! Men jag vill ge henne en liten extra boost av love. Hon har verkligen funnits dar for mig nar jag har haft ont, nar jag har gratit av smartor och hon har fatt vara mina alldelles egna privata sjukskoterska. Vet arligt talat inte manga som hade fixat detta, men hon gor det. Hon far konka pa alla vaskor o samtidigt hjalpa mig. Hon justerar mina kuddar under fotterna. Hon gor allt som jag behover, men framfor allt finns hon dar o stodjer mig, fast hela situtaionen vart jobbig for henne med. En underbar van, ni ska va glada att ha henne som van. Tack for allt mina kara van. Du ar bast!
Massa love till dig <3 du ska fa frukost pa sangen av mig med, lovar! <3
Saigon round#2
Yes, det var lite hjartskarande att lamna Phu Quoc. Men att vi fick aka propellerplan trostade lite. I alla fall Linda. Det var finfin service pa den lille flygplatsen, som for ovrigt var sprillans ny och superfrasch. Om Baby inte kannts sig handikappad tidigare, sa gjorde hon det nu. Rullstol overallt och separata vantrum. Sa kan det ga. 
Har i Saigon har vi bott pa Hong Tien Loc Hotel denna gang. Vi har en riktig dusch! Med varmt varmvatten! Och en harblas, till Lindas stora gladje! Vi haller inte var budget riktigt dock. Men vi har slutat bry oss. Inget gar ju anda som vi vill.
Forsta dagen passerade mest forbi, fylld av langa harj med efterblivna vietnameser och ett antal timmar pa SOS International Clinic. Ack vilken pars! Sa parsig att Linda var tvungen att aterhamta sig med en okand komasovning. Mm.
Sen har vi atit, atit och atit ungefar. Vi har atit frukostbuffe med 20.000 olika sorters toast (mycket nyttigt), vi har atit notter (vi talar inte sma mangder, vi talar kilon), vi har atit torkad (och otorkad ocksa for den delen) frukt, vi har atit glass i stora lass, vi har atit kokoskolor (det anda vietnameser gor bra), och vi har atit kycklingburgare. Halsorna sjalva som ni hor. 
Vi har utvecklat en slags besatthet for bio ocksa. Det ar som nagot slags maraton. 'Twilight - New moon' (antligen Baby!), '2012' och 'All about Steve' ar redan avbetade och ikvall blir det 'The Stepfather'. Snart har vi sett alla engelska filmer har, fragan ar vad vi da ska hitta pa? Om man inte kan dansa ar det ingen mening att ga pa krogen. Bara om man blir bjuden pa massa drinkar forstas, hoho. 
Men innan det ar bio-dax ar det dags for oss att lara oss nagonting! Det ni! Idag star 'The War Remnants Museum' och 'The Jade Emperor Pagoda' pa schemat. Lite valfortjant trost-shopping ocksa, tihi.
chao tam biet!
