Brisbiee..
..rimmar pa frisbee! Icke sant?
Vi forstar inte vad alla talar om - Brisbane ar det minsann inget fel pa. Vad vi har markt alltsa. I och for sig ar vi en smula ouppmarksamma. Vi holl bada pa att trampa pa samma leguan idag. Inte raknar man med att sadana ska ligga mitt pa trottoaren. Eller?
Vi har varit har i hela tva sma dagar nu. Bor pa ett chill hostel vid namn, passande nog, chilldude. Tanka sig! Vi har aterfatt gnistan en smula och har ater gjort en sadan dar extrem-total-stadsvandring. Mysigt och ont i fotterna. We like! Vi har sett den tjusiga sandstens-byggnaden City Hall (eller alltsa den var under restoration(?) men det ar tanken som raknas har vi hort), George nagonting Square dar vi, i det gassande solen, roade oss i en hel timme med att posera med kanguru- och lejonstatyer (diagnos: solsting), festlig Mall-shopping med shorts och tigerklanningar som vi absolut inte behover, trakig Parliamentbuilding, urtjusig Botanical Gardens med lonn-nasor och josefsar i, barnsligt roliga QUT Art Museum, Mysiga Southbank Parklands med sin fejkade the Streets(GB?)-strand, Kangaroo-point (nej, det fanns inga kangurusar dar), The men who stares at goats med en rolig Jedi -GeorgeClooney, utsikten over ett morkt Brisbee fran rooftoppen och spelat 'Hej pensionar' hela natten lang, Lone Pine Koala Sanctuary (ja, det fanns kangurusar dar).
Och koala-bjornar forstas! Som vi har gosat med. Det ni! Nu ar skorna trasiga och vi tattar gratis internet. Somliga gaaaaar med trasiga skoooor kan man sjunga da. Om man vill. Helst vill nog ingen att vi sjunger. Suck. Om man anda vore musikalisk. Snart ar det middags-making pa G och middagen, vad det nu blir (KOTT, ge oss KOTT), ska i god onsdags-anda skoljas ner med Banrock station. Det vankas utgang.
For att byta amne lite: Innan vi kom hit sa kanske ni tror att vi var i Byron Bay. Men det var vi minsann inte! Vi gjorde ett stop i must-see Surfers' Paradise pa the Gold Coast. Det kandes som vi kom in i ett annat land nar den klarroda Greyhound-bussen med bitter busschaffis rullade in genom stadsportarna. USA skulle vi vilja saga. Men vad vet vi? Vi har ju faktiskt inte varit dar. Men sa kandes det i alla fall. Nu vet ni det.
Vi forstar inte vad alla talar om - Brisbane ar det minsann inget fel pa. Vad vi har markt alltsa. I och for sig ar vi en smula ouppmarksamma. Vi holl bada pa att trampa pa samma leguan idag. Inte raknar man med att sadana ska ligga mitt pa trottoaren. Eller?
Vi har varit har i hela tva sma dagar nu. Bor pa ett chill hostel vid namn, passande nog, chilldude. Tanka sig! Vi har aterfatt gnistan en smula och har ater gjort en sadan dar extrem-total-stadsvandring. Mysigt och ont i fotterna. We like! Vi har sett den tjusiga sandstens-byggnaden City Hall (eller alltsa den var under restoration(?) men det ar tanken som raknas har vi hort), George nagonting Square dar vi, i det gassande solen, roade oss i en hel timme med att posera med kanguru- och lejonstatyer (diagnos: solsting), festlig Mall-shopping med shorts och tigerklanningar som vi absolut inte behover, trakig Parliamentbuilding, urtjusig Botanical Gardens med lonn-nasor och josefsar i, barnsligt roliga QUT Art Museum, Mysiga Southbank Parklands med sin fejkade the Streets(GB?)-strand, Kangaroo-point (nej, det fanns inga kangurusar dar), The men who stares at goats med en rolig Jedi -GeorgeClooney, utsikten over ett morkt Brisbee fran rooftoppen och spelat 'Hej pensionar' hela natten lang, Lone Pine Koala Sanctuary (ja, det fanns kangurusar dar).
Och koala-bjornar forstas! Som vi har gosat med. Det ni! Nu ar skorna trasiga och vi tattar gratis internet. Somliga gaaaaar med trasiga skoooor kan man sjunga da. Om man vill. Helst vill nog ingen att vi sjunger. Suck. Om man anda vore musikalisk. Snart ar det middags-making pa G och middagen, vad det nu blir (KOTT, ge oss KOTT), ska i god onsdags-anda skoljas ner med Banrock station. Det vankas utgang.
For att byta amne lite: Innan vi kom hit sa kanske ni tror att vi var i Byron Bay. Men det var vi minsann inte! Vi gjorde ett stop i must-see Surfers' Paradise pa the Gold Coast. Det kandes som vi kom in i ett annat land nar den klarroda Greyhound-bussen med bitter busschaffis rullade in genom stadsportarna. USA skulle vi vilja saga. Men vad vet vi? Vi har ju faktiskt inte varit dar. Men sa kandes det i alla fall. Nu vet ni det.
Bayen med det stora B:et
Nu ar vi har! Bayen med det stora B:et som alla talar om. Eller man kanske sager de stora B:en. Inte vet jag. I alla fall, jag talar sjalvklart om Byron Bay. Precis som alla andra. Tanka sig hur det kan ga ibland.
Har i BB ska ni tro att vi har installerat oss val. Jag ligger alldeles-for-tillfallet-just-nu pa golvet med beige heltackningsmatta (om jag nu hade haft tillgang till a med tva prickar over, den dara svenska bokstaven ni vet, sa hade jag bejakat mitt ostgotska jag och skrivit baaasha. Men nu ar det inget kul. Och ja, jag vet att det finns nagot slags arrangemang som kallas teckenuppsattning. Men vem ar egentligen sa engagerad? Detta kallas for ovrigt nodvandig parentes. Not) i mitt alldeles egna rum och tar igen mig efter.. tjaa inte vet jag. Ingenting egentligen. Livet ar inte sa pafrestande nufortiden.
Detta rum med beige heltackningsmatta tillhor egentligen nagon annan. Obviously. Men jag har fatt lyckan att lana det dara. Baby har ett annat rum. Langre ner i hallen. Helt superb'. Maste dock erkanna att, hur lyxigt det har med eget space an kanns nowadays, sa saknar jag den sota tosen lite. Ni vet, under de dar millisekunderna fran att jag kraschlandar i sangen tills att jag sover som en stock och av manga nog skulle uppfattas som.. dod. Men jag har stjarnor i taket. Det ar ju alltid nagot. Hundratals latsasstjarnor i taket ersatter en riktig stjarna. Det funkar ett tag. Oh yeah.
For ovrigt har jag aldrig forstatt dealen med heltackningsmattor. Eller, de ar ratt skona att ligga pa mage pa. Pa rygg ocksa for den delen. Men ack sa ackliga.
Nog om heltackningsmattor, latsasstjarnor i taket och riktiga stjarnor. Det ar Michael Chapmans hus. Tjusigt hus. Go' kille. Det ar det som ar det fina i kraksangen med det har sa kallade couchsurfandet. Att man kan bo i tjusiga hus med beiga heltackningsmattor och stjarnor i taket, hos vanliga flickor och pojkar i frammande lander och lara sig frammande saker. Allt till priset av... 0. Lite effort bara. Helt sjukt bra koncept! www.couchsurfing.org
Varan tid har har mestadels spenderats pa att insupa den australiensiska laidback-och-mate-kulturen. Kort och gott, att vara laidback i Michaels hus tillsammans med Michael och hans mates. Och mina mates. For Uppsala har ocksa fatt flytta in. Me like! Hospitalityn flodar. Vi har sjalvclaro laidbackat en hel del pa stranden ocksa. Byron har fina strander. Det ar nog sa bra som alla sager faktiskt. Resultatet av detta ar att alla gar omkring och lyser fantastiskt rott om baksidorna. Forutom Baby, som foredrog framsidan.
Sen ar det ju det har med surfen dara. Crazy-waves tycker jag som inte ar sa vagad. Skamten haller hog niva har som ni hor (laser). Som alltid. Creds till fina froknarna Uppsala som klarade av att sta igar. Pa bradan alltsa. Jag ska ocksa ta tag i det dar nagon dag ar det tankt. Det ar ju bara vatten liksom. Vet dock inte hur jag ska forhalla mig till froken Hawaiis entusiasm om att jag, om bara lite drygt en manad, ska delta i en surftavling dar borta. In your dreams. Och i mina, forstas.
Laidback ar grejjen alltsa. Jag vet inte vad jag ska pasta att vi gor riktigt. Kanns som att vi ar hemma. Fast anda inte sjalvklart. Vi bor har, sover har, lagar svenska pannkaks-falaflar, insuper den bohemiska kvallskulturen och sa vidare. Riktigt trevligt. Jag ar dock otroligt trott. Hur mycket kan man sova egentligen?
Innan vi, efter en sadan dar trevlig Greyhound-bussfard, anlande till denna mysiga beachtown (jag har lart mig att jag inte under nagra omstandigheter far kalla det city) har vi hunnit med att se en hel del annat sedan vi lamnade det alskvarda Melbourne. Sydney, Newcastle och Coffs Harbour narmare bestamt. Nej, vi ar inte bra pa att uppdatera. Men det vet vi alla redan, sa ingen ide att sitta har i min ensamhet och dividera. Sydney ar en sjukligt vacker stad. Cool som satan. Kanns ganska liten nar man ar i city egentligen, men ar allt annat. Har i princip allt. Ack ja. Newcastle och Coffs ar stallen som vi enligt alla australiensare egentligen kunnat hoppa over. "Allt langs hela kusten ar likadant" sags det. Hmm. Men dit akte vi. Och angrar det, det gor vi inte. Inte for det var mitt livs upplevelse, men trevligt var det. Och trevligt ska man ha, har jag hort.
Vi har couchsurfat hela vagen nu ett tag. 30 AUD sparar man pa det per natt. 30 AUD!! En hel formogenhet sahar nar man slar det samman. Kanns riktigt bra. Pengarna borjar sina sa att saga. Sa kan det ga nar man inte haller i dem, hoho. Men det ar en helt annan typ av resande. Man gar miste om hela denna hostel-kultur som alla alskar sa hogt, missar en del manniskor fran varldens alla horn som man annars skulle pratat med en stund eller delat en mugg goon med en kvall. Men istallet far man den aran att umgas med lokalbefolkningen, som kan komma med en hel del unika tips, visa hur man faktiskt lever har, bjuda pa kanguru och nagra gratis surflektioner. Var sak har sina positiva sidor. Jag tycker att det har ar positivt. Jag tror att Baby haller med efter sin senaste hostel&goon-upplevelse. Haha.
Har i BB ska ni tro att vi har installerat oss val. Jag ligger alldeles-for-tillfallet-just-nu pa golvet med beige heltackningsmatta (om jag nu hade haft tillgang till a med tva prickar over, den dara svenska bokstaven ni vet, sa hade jag bejakat mitt ostgotska jag och skrivit baaasha. Men nu ar det inget kul. Och ja, jag vet att det finns nagot slags arrangemang som kallas teckenuppsattning. Men vem ar egentligen sa engagerad? Detta kallas for ovrigt nodvandig parentes. Not) i mitt alldeles egna rum och tar igen mig efter.. tjaa inte vet jag. Ingenting egentligen. Livet ar inte sa pafrestande nufortiden.
Detta rum med beige heltackningsmatta tillhor egentligen nagon annan. Obviously. Men jag har fatt lyckan att lana det dara. Baby har ett annat rum. Langre ner i hallen. Helt superb'. Maste dock erkanna att, hur lyxigt det har med eget space an kanns nowadays, sa saknar jag den sota tosen lite. Ni vet, under de dar millisekunderna fran att jag kraschlandar i sangen tills att jag sover som en stock och av manga nog skulle uppfattas som.. dod. Men jag har stjarnor i taket. Det ar ju alltid nagot. Hundratals latsasstjarnor i taket ersatter en riktig stjarna. Det funkar ett tag. Oh yeah.
For ovrigt har jag aldrig forstatt dealen med heltackningsmattor. Eller, de ar ratt skona att ligga pa mage pa. Pa rygg ocksa for den delen. Men ack sa ackliga.
Nog om heltackningsmattor, latsasstjarnor i taket och riktiga stjarnor. Det ar Michael Chapmans hus. Tjusigt hus. Go' kille. Det ar det som ar det fina i kraksangen med det har sa kallade couchsurfandet. Att man kan bo i tjusiga hus med beiga heltackningsmattor och stjarnor i taket, hos vanliga flickor och pojkar i frammande lander och lara sig frammande saker. Allt till priset av... 0. Lite effort bara. Helt sjukt bra koncept! www.couchsurfing.org
Varan tid har har mestadels spenderats pa att insupa den australiensiska laidback-och-mate-kulturen. Kort och gott, att vara laidback i Michaels hus tillsammans med Michael och hans mates. Och mina mates. For Uppsala har ocksa fatt flytta in. Me like! Hospitalityn flodar. Vi har sjalvclaro laidbackat en hel del pa stranden ocksa. Byron har fina strander. Det ar nog sa bra som alla sager faktiskt. Resultatet av detta ar att alla gar omkring och lyser fantastiskt rott om baksidorna. Forutom Baby, som foredrog framsidan.
Sen ar det ju det har med surfen dara. Crazy-waves tycker jag som inte ar sa vagad. Skamten haller hog niva har som ni hor (laser). Som alltid. Creds till fina froknarna Uppsala som klarade av att sta igar. Pa bradan alltsa. Jag ska ocksa ta tag i det dar nagon dag ar det tankt. Det ar ju bara vatten liksom. Vet dock inte hur jag ska forhalla mig till froken Hawaiis entusiasm om att jag, om bara lite drygt en manad, ska delta i en surftavling dar borta. In your dreams. Och i mina, forstas.
Laidback ar grejjen alltsa. Jag vet inte vad jag ska pasta att vi gor riktigt. Kanns som att vi ar hemma. Fast anda inte sjalvklart. Vi bor har, sover har, lagar svenska pannkaks-falaflar, insuper den bohemiska kvallskulturen och sa vidare. Riktigt trevligt. Jag ar dock otroligt trott. Hur mycket kan man sova egentligen?
Innan vi, efter en sadan dar trevlig Greyhound-bussfard, anlande till denna mysiga beachtown (jag har lart mig att jag inte under nagra omstandigheter far kalla det city) har vi hunnit med att se en hel del annat sedan vi lamnade det alskvarda Melbourne. Sydney, Newcastle och Coffs Harbour narmare bestamt. Nej, vi ar inte bra pa att uppdatera. Men det vet vi alla redan, sa ingen ide att sitta har i min ensamhet och dividera. Sydney ar en sjukligt vacker stad. Cool som satan. Kanns ganska liten nar man ar i city egentligen, men ar allt annat. Har i princip allt. Ack ja. Newcastle och Coffs ar stallen som vi enligt alla australiensare egentligen kunnat hoppa over. "Allt langs hela kusten ar likadant" sags det. Hmm. Men dit akte vi. Och angrar det, det gor vi inte. Inte for det var mitt livs upplevelse, men trevligt var det. Och trevligt ska man ha, har jag hort.
Vi har couchsurfat hela vagen nu ett tag. 30 AUD sparar man pa det per natt. 30 AUD!! En hel formogenhet sahar nar man slar det samman. Kanns riktigt bra. Pengarna borjar sina sa att saga. Sa kan det ga nar man inte haller i dem, hoho. Men det ar en helt annan typ av resande. Man gar miste om hela denna hostel-kultur som alla alskar sa hogt, missar en del manniskor fran varldens alla horn som man annars skulle pratat med en stund eller delat en mugg goon med en kvall. Men istallet far man den aran att umgas med lokalbefolkningen, som kan komma med en hel del unika tips, visa hur man faktiskt lever har, bjuda pa kanguru och nagra gratis surflektioner. Var sak har sina positiva sidor. Jag tycker att det har ar positivt. Jag tror att Baby haller med efter sin senaste hostel&goon-upplevelse. Haha.
