Den vackraste stunden pa dagen
En bild sager mer an..
..1000 ord. Fast det har vi i och for sig redan skrivit. Men anda.
Lang motobikefard till Ha Tien och lokalbat till Phu Quoc. En kulturell upplevelse. Minst sagt.
Sao Bao Beach, Phu Quoc Island. Dar levde vi i en minst sagt primitiv bungalow. Den hade dock ett tebord i lekstugeformat. En nodvandighet! Dar bjods aven pa en hel del bumpy rides. En mardrom nar man ar kissenodig. Jada.
On the road.. Nar Vietnam ar som finast. Ham Ninhs fiskeby, Sa Pa's 'vattenfall' och sjunga med lokalbefolkningen. Ett starkt minne.
Sa gick det sen:
Resten av vistelsen har vi spenderat har, pa vackra Lien Hiep Thanh's Family Hotel med omnejd. Dagarna inleds med den obligatoriska vantande taxin som for oss till sjukan, och uppfoljs sedan med heldagshang pa stranden. Pa kvallarna transporteras Baby pa diverse olika satt till en lamplig middagsresturang, bland annat Eden och Le Deuville - var schweizares och raddare i nodens alldeles egna restaurang. Observera aven Gandalf! Det kallas kreativitet - nar tva skandinaviska hjarnor slas samman.
Buddy's Ice Cream! vilket vi hojer till skyarna och hanger pa, minst ett par timmar om dagen. Man maste ju fa i sig den dagliga dosen av musli och glass. Liksom. Leksaksogondroppar med mintsmak kan man ocksa dosera. Helst inte for mycket av.
Det var det folkens! Tog bara uppemot fyra timmar det dara. Hoppas det ar till belatenhet nu o sa dara.
Rulla ner och spana in de extraordinara tillaggen till tidigare inlagg aswell. Tycker vi alltsaaaaa.
<3
Mina djupaste ursakter
Strandade pa stranden.
Det var ett tag sen man satt har. Men ack, nu sitter jag har igen. I krummad stallning och med kisande ogon frustrerat klickande pa allt jag kommer at, ihop om att det vietnamesiska natet ska fa lite fart. Det far det inte :D
Vi ar pa Bobby's Ice Cream Bar i Dong Dong City, Phu Qouc Island, Vietnam. Varan paradiso. Varat fangelse. Varan drom. Blandade kanslor det dara.
Baby sitter i en utsokt vit soffa och vilar upp sig infor kommande aventyr. Hon behover det. Det nagot utav en 'special occasion'-dag idag. Vi har hittat glass! God var den. Creamy Cookies och Boysenberry Cheesecake med gradde, chokladsas och notter for att ga in pa detaljer. Och en varsin riktig latte. Vasterlandsk lyx. Har pa Bobby's har de riktig yoghurt och musli ocksa! Riktigt bra stalle. The-place-to-be nastan. Ni anar inte hur mycket man kan sakna en sadan sak. Baby har redan moffsat i sig en portion. Snart kommer nog den andra. Man maste ju passa pa.
Parentes: Vi ar faktiskt sa nojda att vi overvager att infora detta som en arsdag. En dag da vi minns hur stark saknaden efter saker som musli och yoghurt kan vara - och frossar i det! Vad tycks?
Sist den har sa kallade bloggen (ack vad jag ar trott pa ordet) uppdaterades sa var vi i Saigon - Ho Chi Minh City, jag och Baby. En glad Baby. En hel Baby. Sedan dess kan man val saga att det hant lite saker. Eller klart det har, det ska det ju gora. Men vissa saker skulle man ju kunna hoppa over dock.
Trotta pa storstadspulsen efter ett hogt tempo i ett parlband av STADER - Kuala Lumpur, Hong Kong, Guangzhou, Nanning och Hanoi - kom vi till Saigon utan storre engagemang. Vi langtade till lugnet, till solen, till havet, till stranden, ja ni vet.. till semester. Den tunga kanslan i brostet omvandlades dock till ren eufori nar vi en kvall fick hora att det var mojligt att vi faktiskt skulle kunna befinna oss pa den kritvita stranden pa Phu Quoc redan foljande formiddag. Lyckliga betalade vi den engelsktalande(!) vietnamesen pa Vina Daily Tourist Agency tva varsina miljoner dong for en varsin bussbiljett till Rach Gia och en vidarebiljett till Phu Quoc med The Super Dong Ferry, samt en manads forlangt visum i vackra Vietnam.
For det var det som hade varit haken forstar ni: varat skandinaviska fri-visum pa 15 dagar holl pa att rinna ut i sanden, och vi ojjade oss valdigt over att vi skulle behova stanna i Saigon i en vecka i vantan pa forlangningen. Alternativt skulle vi behova aka ut ur landet och sedan in igen. Detta om vi skulle fa se var kara Phu Quoc Island som vi sa lange langtat efter och byggt upp forvantningarna kring, det vill saga. Vi kande att vi inte riktigt visste om vi tyckte det var vart det. Mycket harj for en o, aven om vi hort att den skulle vara ett oexploaterat paradis for backpackers och en perfekt plats att ta dykcertifikat pa.
Nar den engelsktalande vietnamsen dock introducerade en kompromiss for oss kunde vi inte motsta. Denna kompromiss innebar att vi skulle lamna vara pass i Saigon medan vara visum behandlades, ta bussen/superdongen till Phu Quoc istallet for flyget, och sedan atervanda till Saigon efter en vecka och hamta upp vara pass. Pa sa satt skulle vi aldrig vara olagligt i landet, vi skulle slippa en onodig tur ut ur och in i landet, slippa vara i Saigon och vi skulle fa var semester i paradiset. Forsakrade om att det inte skulle vara nagon fara att lamna passen, och framforallt att vi inte skulle behova dem till nagot, accepterade vi glatt hans erbjudande.
Nagra timmar senare skuttade vi glatt och forvantansfullt pa nattbussen till Rach Gia. Det var en bumpy ride, men klockan sex pa morgonen anlande vi enligt planerna i Rach Gia. Det var nagonstans har som saker borjade spara ur en aning. Trotta och slitna masade vi oss mot The Superdong Ferry (vad ar det for namn?) som lag i hamn, for att strax motas av en fras som jag tror vi bada kommer minnas for resten av livet. Denna lod: 'The Superdong Ferry won't departure today'. Forvirrat fragade vi vad de menade, vi hade ju i princip just kopt biljetten och fatt det bekraftat att resplanen skulle fungera helfint. Men nej, el Superdongo var installd for hela dagen och kanske for nasta, och for nasta, och for nasta.. Det kandes som ett javla slag i magen rent ut sagt. Varfor har vi aldrig nagot flow? Den okanda Bali-karman har redan drabbat oss, vad vi nu gjort for ont. Ytterligare ett slag i magen fick man da resten av passagerarna, som losning pa problemet, bara slangde sig bakpa en motobike till flyget som skulle avga om en timme . KUL ATT MAN HAR ETT PASS. Inte.
Nu kanske ni tycker att jag overreagerar lite har va. Don't get me wrong - vi har haft the time of our lives sen vi lamnade Sverige. Men det har inte varit latt. Det har varit en manads kamp ungefar, da vi har upplevt och lart oss valdigt mycket. Och det skulle vi inte vilja byta mot nagot. Men nu var vi i extremt behov av semester efter flera langa manaders hardjobb och en manads intensivt resande i, for oss, helt frammande lander. Och att mota ytterligare en motgang slog ganska hart. Jag sag det pa Baby nar vi fick beskedet, samma kansla som jag sjalv kande, de forsta tararna var inte langt borta.
Sa dar stod vi ensamma med helt oanvandbara SuperDong-tickets i smutsiga hander och inga pass i skitiga ryggor. I Rach Gia - staden som Gud glomt. Ungefar. What to do? Aka buss tillbaka till Saigon i atta timmar? Stanna i Rach Gia och gora... NADA och hoppas pa att SuperDongen kanske kanske skulle ga dagen darpa, eller darpa, eller darpa? Nej, det hade vi inte alls lust med.
Det var da vi fick nys om en bat som skulle avga trots 'det daliga vadret' som det kallades. En grupp vietnamesiska man pastod att denna skulle avga fran en annan stad i narheten av Rach Gia och de erbjod sig att kora oss till denna pa sina, sjalvklart, motobikes. De sag vara skeptiska blickar, varfor skulle denna mindre och langsammare bat avga i daligt vader om inte sjalvaste SuperDongen gjorde det? Later ju en aning otroligt, va? Men de forsakrade att sa var visst fallet, och att de skulle se till att denna bat vantade med att latta ankar tills vi var ombord, om vi lat dem kora oss forstas. Jaa.. Langtan ar en stark kraft.
Efter tva och en halvtimme bakpa en motobike i 90 km/h (forlat mamma) bromsade vi tillslut in vid nagot som jag inte riktigt vet vad jag ska kalla. Det var ett falt av lera med 'byggnader' ologiskt placerade lite har och var, los kreatur, ett hav av vietnameser och ett halvt dussin batar ihoptryckta vid en fallfardig brygga. Jahaja. Det var en av dessa batar vietnameserna tyckte vi skulle hoppa om bord pa. Vi visste inte vad vi tyckte. Men efter den motobike-turen kande vi val nagonstans att det inte fanns nagon atervando. Man kan inte saga att vi inte har sett den vietnamesiska landsbyggden eller upplevt vietnamesisk kultur i alla fall. Motobikeforaren gav mig en puss pa kinden, sa 'nu har du sett Vietnam pa riktigt' och onskade mig lycka till. 'Jaha', tankte jag, 'Hoppas inte att det ar det sista jag ser bara'. Jag blundade och hoppade pa baten. Tatt foljt av Baby.
I fem timmar satt vi dar, sida vid sida, pa en varsin kartong tatt omgivna av ankor, honor, palmblad, motobikes, stirrande vietnameser och en doende ung spetalsk man. Langsamt guppade baten genom det turkosa vattnet, i vilket SOLEN glatt speglade sig i. Daligt vader, huh? Ibland undrar man ju. Jag kan inte saga att det var bekvamt, men jag kan saga att det var nagra av de mest intressanta timmarna i mitt liv. Jag var sa glad att jag hade Baby vid min sida. Jag tror att hon ocksa var glad, aven om hon hade myror i brallan - och i bh:n. Vi bara satt dar i tysthet och insop kulturen, forsokte lasa, forsokte sova, forsokte spela kort. Vietnameserna verkade nagot forvanade over var narvaro, men de verkade inte ha nagot emot den. Forutom nar polisen korde forbi dara - da var vi tvungna och lagga oss ner.
Sa till sist var vi dar: Phu Quoc Island. Stranden var precis lika fin som vi tankt oss. Vattnet var exakt sa turkost och klart som det skulle. Lugnet var precis sa patagande som vi behovde. Vi andades ut. Vi at mat. Vi la oss pa stranden. Och vi somnade.
Efter en natt i en riktig djungel-bungalow pa Phu Quocs sodra udde kande vi att vi ville uppgradera oss lite. Ar man i paradiset ska man njuta fullt ut! Medan Baby plagades av myggor plagades jag av.. nagot annat okant kryp. Vi forflyttade oss pa roda, gropiga sandvagar till ons vastra sida, vilken kantas av den underbara Long Beach. Vi fann ett underbart vackert (och acceptapelt prismassigt) hotell, Lien Hiep Than, precis pa stranden med underbar personal. Semestern hade borjat.
Foljande dag var himlen tackt av tunna vita molnslojor. Baby och jag tankt da att vi kunde passa pa att utforska on ytterligare, eftersom det bara ar skont om det inte ar stekhett dagar som sa. Sa off we went - pa en motobike. Vi hade fatt nys om ett vattenfall som vi tyckte lat lite kackt och borjade yra runt pa ons sma slingriga vagar. Efter lite letande och ett besok i en liten pittoresk fiskeby (inget i jamforlse med den utanfor Aberdeen dock) hittade vi till detta sa kallade vattenfall. Vi maste saga att vi blev lite konfunderade, for det var ytterst litet, men vi var glada och det var en trevlig djungelhajk dit. Lite sott var det allt. Hojdpunkten vid denna sevardhet var dock inte sevardheten i sig, utan timmen vi spenderade pa en klippa ihop med en grupp lokalbor. De var nog utan tvekan de gladaste vietnameser vi stott pa - och kanske kommer stota pa. Simon & Garfunkel's Lemon Tree, den Vietnamesiska Nationalsangen och Titanic-soundtracket sjongs for fulla muggar och ackompanjerade av ett glatt gitarrspelande. Samtidigt blev vi standigt matade med rambutan-frukter och dryck. Speciell upplevelse. Trevlig upplevelse :)
Det var den sista trevliga upplevelsen pa ett tag faktiskt. For efter detta hande nagot som vi inte alls hade raknat med. Vi krockade. Vid ett mote med en lastbil pa en typisk vietnamesisk landsvag tyckte ett antal motobikes att det var lage att kora om lastbilen, trots att de fick mote - av oss. Det var domt att misslyckas och en frontalkrock blev resultatet. Det slutade inget bra, aven om det hade kunnat ga mycket mycket varre.
Baby har nu i atta dagar tagit sig fram pa kryckor. Hon ar en fighter. Jag beundrar henne. Sa mycket.
Baby - som var chaufforen for dagen - fick sin fot olyckligt klamd bade mellan motobikesen och under var motobike nar den foll till marken. Inget ar brutet, tack och lov, men sota froken fick offra ganska mycket hud pa den lilla foten, som har sytts ihop, och aven pa en del andra stallen. Ack sa olyckligt.
Vietnameserna var inte sa vidare varst pigga pa att hjalpa till pa olycksplatsen. Froken som fick for sig att kora in i oss blev inte skadad och valde att lamna platsen. Ovriga stod och stirrade i en ring. I mitten lag tva chockade svenskor. Vad hade hant? Turligt nog kom en schweisare, som sedan flera ar tillbaka varit bosatt pa on, forbi och erbjod sin hjalp. Tack. Utan honom och hans vietnamesiska fru hade sjukhusvistelsen varit svar. Nastan omojlig. Ett rent helvete.
Sa, nu har vi varit har i 'paradiset' i nio dagar. Dessa nio dagar har tillbringats pa i stort sett tva platser: sjukhuset och stranden. Tur i oturen att det var har det hande anda. Har kan Baby i alla fall ligga pa en solbadd i skuggan av en palm med foten i hoglage och njuta av den friska havsbrisen och en kall smoothie. Ganska mycket trevligare an att vara instangd pa ett hotellrum i Saigon. Det ar inte vad vi hade tankt oss, men det funkar. Det ar trakigt att inte uppleva var paradiso, att inte ta dykcertifikat, att inte bada, att inte dansa. Men det trakigaste ar att se Baby ha ont. Jag gillar det inte.
Nu vantar vi bara pa att Baby ska bli battre - det ar det viktigaste! Och det blir hon, for varje dag :)
Dagarna passerar forbi i lugnt tempo. Vi gar upp, vi aker taxi till sjukhuset, vi koper frukt, vi svullar frukt, vi degar i skuggan, det blir morkt, vi leker med australiensare, vi leker doktor, vi ater BBQ och vi sover. Baby har haft tur och blivit omkringburen en hel del. Vi gillar't! Nu har dock australiensarna lamnat oss och Baby far borja ta sig fram for egen maskin. Hon ar duktig. Nu har hon i alla fall kryckor till sin hjalp - till sist! Tourguide Toto har snickrat dem at henne. Fruktansvart sott. Sjukvarden har sina brister har forstar ni. Minst sagt.
Nu ska vi aka och ata middag hos schweisaren - var raddare i noden.
Oroa er inte kara familjer och lasare - vi lever och Baby ar pa battringsvagen. Hon ar stark. Hon ar envis. Och hon ar smart. En san manniska kan det inte ga fel for :)
Ni har val inte glomt...
BABY 20 ar!
Saigon. Ja, vi vet att den heter Ho Chi Minh. Men vi tycker Saigon ar finare.
Ja, sa sitter man har och skriver for sig sjalv igen. Eller?
Vi lamnade ett mulet(!) men omtyckt Mui Ne bakom oss da vi hoppade pa bussen mot Saigon, eller ja, Ho Chi Minh City. Hela dagen kandes som en enda lang bilko. Lite omvaxling fran busstillvaron fick vi dock nar vi gjorde ett "20-minuters"busstopp i en liten by. Den lilla byen hade ackliga toaletter (kanske de ackligaste hitills) och kossor pa gatorna. Kanske en bidragande orsak till bilkoerna? Vem vet.
Busschaufforen tyckte det var en god ide att lamna mig och Baby dar. Det tyckte inte vi.
Vi kom fram till Saigon kan jag beratta. Val dar fick jag en bitchslap av en prostituerad. Trevligt valkomnande :) Vi rebouncade och fick hjalp av en liten, men ack sa festlig, tant vid namn Sai att hitta denna mysiga grand:
Dar spenderade vi natten.
Men innan natten var kommen sa foljde nagot som vi bada lange langtat efter: VI GICK PA BIO. Lyckliga som sma barn var vi (aven fast Baby inte fick se Twilight) och vi festade till det med bade popcorn (sockrade?) och sjoooklade. Myspys.
Baby utanfor Galaxy Cinema! Hon var gladare an vad hon ser ut. Observera aven Heiniken-reklamen!
Jag maste saga att det kanns lite sadar smajobbigt att vara tillbaka i en storstad. Sjukligt mycket harj och avgaser, folk och mopeder all over the place. Darfor far vi till Phu Quoc ikvall :) Googla och kann avundssjukan infinna sig.
Ho Chi Minh City
Efter lite harj och pass/visum-konstigheter blev det mojligt. Vi maste bara utharda en natts bussfard och tva timmar farja istallet for ett direktflyg pa en timme. Men det gar. Allt gar.
Sa nu ska vi bara sola och bada i en vecka. Sa ytterst troligt ar att ni inte kommer hora av oss pa ett tag. Inte for att ni ar sa aktiva lasare, men anda :)
Yes det va la allt for idag.
Eller nej forresten:
GLOM FOR FANKEN INTE BABYS FODELSEDAG!!!
Ata bor man annars dor man. Det var lite utav vart motto i Saigon. Lite val mycket blev det. Observera round #2..
Kramkalas
L
Anna Margaretha Angelica Horberg
Det ar darfor vi kallar henne Baby.
Mui Ne, Mui Ne.
Det ar sott. Det ar lugnt. Det ar strandigt. Det ar soligt. Det gillar vi :)
Har varit mucho skont att vara sa 'lange' pa en och samma plats. Nedvarvning kallas det har vi hort. I fem natter har vi levt i var lilla bungalow med privat strand tillsammans med bed bugs, myror och andra festliga insekter med snabel. Vi har trivts mycket bra :)
Natterna har vi ocksa lyckats roa oss pa, trots lugnet i denna lilla by. Vi verkar aldrig vara i hogsasong. Gor inget det inte.
Alltsa vi maste erkanna att det inte finns sa mycket att beratta. Men vi kan saga sahar: VI MAR BRA. Slappa stranddagar, barbeque, biljard(!) och drinkmaraton med norrmannen gor att vi kanner att vi har semester. Och det har vi ju. Till skillnad fran vissa andra...
Coconut! Mysigt dags-barhang pa sankara. De norske.
Biljardbabe Sa kul var det. Koselige gutter
Drinkmaraton. Den lilla, baby och jorn-bjorn :)
Forlat, vi var tvugna.
Vi kan dock inte skryta med att vi har nagon vidare branna annu. Ni forstar, det var sahar att var forsta morgon har i Mui Ne fick vi ett sadant dar hurtigt infall. Ett joggingsinfall! Sa off we went ikladda endast bikini pa denna fascinerande tur, som vi raknade med skulle ta ungefar en halvtimme eller sa. Det ar bara en liten detalj har va: Var sota bungalow pa The Waterhole Resort med romantisk hammock, palmer och tva solbaddar ligger, for att saga det sa, langt at helvete. Fraga oss inte hur det kommer sig att vi valde det. Eller gor det foresten. 
Morgonutsikt fran THe Waterhole Resort
Det var som sa att vi anlande hit till Mui Ne kring klockan tva pa natten efter en ytterst festlig tur pa en sa kallad sleeping-bus. Den var inte sa sleeping dock, men ater till historien. Sa dags pa dygnet var det inte sa mycket oppet i en sadan har liten stad upptackte vi, och vi hade ju sjalvklart inte varit sa smarta att vi bokat nagot slags boende i forvag. Sa vi vandrade gate upp och gate ner i ett par timmar (med ryggsackar) och nar vi tillslut fann The Waterhole Resort tyckte vi det sag forskrackligt bra ut. Trottheten gjorde var avstandsbedomning lite skev tror vi. 
Sleeping-bus..
Sa den har joggingturen vi snackar om blev lite langre an en halvtimme dara - tre timmars vandring pa stranden med stigande sol. Ingen solkram. Behover vi saga nagot mer? Vi ar smarta, vi ar heta, vi ar solbranda. Sen har vi fina bett pa benen ocksa :) 
Bakisfrullen #1. Observera brannan :)
Norrmannen har dock varit vanliga nog att bjuda oss pa ett par motobike-turer sa vi slipper super-promenaden och lite (mycket) annat.. Go'a gutter det dar. Trevliga ar de ocksa :)
Sa nu slipper vi oftast "motobike, motobike"-hetsen. Det gillar vi. Nu ska vi hyra en egen dock (hmm..) och kora till oknen. Spannande. Tuta och kora. Man far det har. Man maste det har. Iiih.
Motobike-motobike!
Imorgon maste vi bege oss till storstaden, Ho Chi Minh aven kallad Saigon ar det som galler. Var visum har i Vietnam borjar sina forstar ni, sa det ar dags for oss att satta vara planer i verket.
Puss och kram till er alla. Fran oss alla. Tva.
En riktig bounce-back!
Kan ju vara en fordel sa att saga (:
Naaaae
Vet ni en sak?
Vi tog ett plan fran Hanoi till vart kara Nha Trang for att spara oss lite tid. Vi har ju bara 15 dyrbara dagar har i Vietnam. Det var ju bra och sa. Smarta tjejer. Tyckte vi. Och pungade upp 2 miljoner var.
Pa flygplatsen kopte vi CHOKLAD och OREOS. Jo, det ar sant. Dyrt var det ocksa.
Pa flygplanet fick vi en box. Och vad kan det ha varit i denna box tro? KAKOR.
Hur kande vi da? Naaaaaaae. Nu hade vi pungat ut flera hundratusentals dong pa acklig choklad, goda men onodiga oreos och otroligt o-bra-smakande flygplanskaka.
Ibland undrar man ju.
Bilder babes!!!
Nu tycker vi att ni ska ta er en titt pa bloggen var anda fran begynnelsen. Nu (hoppas vi) finns namligen alla bilder dar igen! Suverant alltsa!
Jo ni forstar, det regnar namligen har i Nha Trang. Nehe? Har vi tur med vadret elleeeeeeer? Sa dagen har bestatt av ett antal timmars framfor-datorn-sittande och en fruktsmoothie. Mycket intressant.
Ikvall ska vi ata barbeque pa bordet. Ah alltsa, det barbequas pa bordet sa man kan sitta och dreggla over det. Ger en extra touch har vi hort. Maste testas. Sen ska vi ga och dansa. Det gjorde vi igar ocksa. Det var spannande. The why not bar bjod pa ovantat bra musik och drag i, detta annars sa lagsesongiga, Nha Trang. Sen badade vi i havet. Det var ocksa spannande. Ack ja, sa bra.
Mindre bra var kanske att vi skamset var tvungna att traska hem i Bjorn Borg-kallingar och stora kose-byxor. Det ska vi nog inte gora ikvall. Men vi fick en kulturell upplevelse ut av det hela i alla fall. Vietnameserna ar tydligen i full aktivitet denna tid pa dygnet och vi passerade ett flertal festliga park-aktiviteter. 
Grynings-gojjs
Om det inte vill vara soligt vader imorgon heller sa lamnar vi Nha Trang, som vi tidigare hade sa hoga forvantningar pa. Mui Ne blire da horrni! Forsok hanga med lite har nu!
Froknarnas filosofier
Asiater ar konstiga.
Vi har tre utgangspunkter som stodjer varan teori.
1. De anvander paraply nar det ar solsken.
2. De satter upp sadana hara skyltar.
3. De samlas i stora hjordar och spelar kort i underjordiska gangar.
Harmoni
Kackerlackor i vaskan.
<3
Vi kom, vi sag, vi segrade.
Det ar fantastiskt att man kan hitta en manniska, bara sadar, som ar sa lik en sjalv. Vi vet inte om det ar nagot possitivt alltid. Vi skulle nog har en god chans att vinna forsta pris om nagon arrangerade en tavling i "varldens mest forvirrade manniskor". Riktigt yra, riktigt ologiska, riktigt komiska.
Yes ett riktigt radarpar ar vi. Vi for se hur detta kommer att sluta. The story continues....
Auf wiedersehen
Goooood morning Vietnam!
Aaaah sa anlande vi till Vietnam 06:00 en san dar morgon i november dara. Ja, vad ska man saga? Vilket j-vla harj. Vart har Linda fatt bilden att vietnameser ar snalla, lugna och rara ifran? Man kan ju undra. I och for sig har den lilla flickan ganska livlig fantasi. Det var minst sagt en projekt att ta sig fran Gia Lams busstation. Vilt faktande och agressivt skrikande forsokte vi bli av med alla vietnameser som skrek "motobike, motobike" samtidigt som de, lite sadar charmigt, drog oss i armar, har och vaskor (som om det inte var tillrackligt tunga utan att en asiat hanger i dem).
Vi var val inte alltfor talmodiga efter var 13-timmar langa tagresa i och for sig. Den var nastan annu mer spacead an strackan mellan Guangzhou och Nanning, for nu hade inte ens kupen vaggar och 'toaletten' var banne mig annu mindre. Kupen delades dock denna gang med tva trevliga norskor, och tva lika trevliga hollandare. Det blev inte mycket somn den natten inte. Vet inte om vi hade lyckats om vi forsokt heller i och for sig, for tre ganger var vi snallt tvugna att stiga av taget for inspektion och bagagekontroll. Det stora nattaharjet kallar vi de i folkmun. Ack ack. Men ut ur Kina kom vi och in i Vietnam, ja, det kom vi ocksa! Fotnot: Ni ska ju inte tro att vi tog ett smidigt avsked av Nanning, inte. Sjalvklart holl vi pa att missa taget. Varfor? Nae, vi skulle kaka lite mat av var favoritgubbe pa gatan. Lugnt moffsade vi i oss den underbara gatumaten (!) tills han forsiktigt fragade om vi inte skulle lamna Nanning langre. Faaaaan! Springa genom stan med kottspett i ena handen och majskolvar i den andra. SVETT finns det nagot som kallas. Nar ska vi lara oss?
Var plan som vi utstuderat denna tagnatt, sittandes i den smala korridoren, var att vi skulle lata Hanoi vanta ett par dagar och istallet ta oss till den omtalade Ha Long Bay. Vi var inte in the mood for en till storstad, utan vara kroppar skrek efter ett par dagars relaxing i solen med fina omgivningar. Sa fran Gia Lam tog vi ett uraldrigt tag till Hai Phong. Detta efter det att vi tillslut lyckats hitta en bankomat bland alla dessa giriga och lomska vietnameser. Efter all hets vi lyckades frambringa fick vi i alla fall kopa biljetten till samma pris som lokalbefolkningen, 52 000 VND. Som hittat. 
Lurigheten fortsatte floda och vi upplevde det som mycket jobbigt att man aldrig visste nar man blev lurad. Vi fick hjalp (man vet inte riktigt) av en brud och kopte oss en varsin t/r-biljett till farjan som trafikerade strackan Hai Phong - Cat Ba Island. (Cat Ba Island ar en o dara, som ligger i Ha Long Bay. Den verkade najs tyckte vi, 3 strander, batutflykter, ett fatal restauranger och massvis med parlor. Sa siktet installt pa Cat Ba, for lite efterlangtad lugn och ro). Vi fick en souvenir pa kopet, och Linda lyckades till bade brudens och hennes egen lycka gora sig av med sin svenska 20-lapp som lange legat och irriterat henne i fickan. Pa Cat Ba var det varmt och svettigt, precis som vi ville ha det. Vi checkade in pa My Nogc, och fick ett luftigt dubbelrum med havsutsikt for smarta 6$. 
Souvenirmaking
Aka bat pa pall - tummen upp!
My Nogc innan vi rorde till det
Many money money
Nu var det semester tankte vi lyckligt, strosade runt lite och at lite varrullar. Vi at annu lite mer mat (goooooott) och drack festliga drinkar, peppade till max for morgondagens solhang. Som aldrig kom.. Det nastfoljande tva dagarna gomde molnen envist solen. Ingen branna har inte. Jahopp. Sa det fanns inte sa mycket mer att gora an att koppla av, nagon annanstans an pa stranden dvs. Skont anda. Varva ner. Cat Ba ar kant for sina parlor, och gatorna kantades av stand prydda av miljontals vita, rosa och svarta parlor fran lokala farmar. Shoppishoppi. I tron om att vadret skulle forbattras till dagen darpa inhandlade vi aven en battur till sjalvaste Ha Long Bay (googla bild!!) som skulle innefatta lite snorkling, badnings, solning, kayakning, grottor, mat och.. aah you got the picture. 
Fascinerad?
Vissa far drinkar - vi far frukt.
Kott, sallad, och brod. Efterlangtat. Maste ju testa om det stammer...
Ingen sol. Aka bat. Sitta inomhus. Ata fisk. Inget bad. Trakig grotta. MEN Linda och Angelica lyckades faktiskt kayaka i Ha Long Bays underbara grottlaguner UTAN att ramla i plurret. Det ni! Vi fros, for vi hade inga klader, (och annu mindre klader hade vi nar dagen var over, vilket vi aterkommmer till senare i sagan) men fick upp varmen nagot pa Monkey Island dar vi marscherade upp i djungelen och sant. Haha, det ska bli spannande att se hur det gar nar vi ska ut pa trekking for real. Det fanns apor. Pa Monkey Island. Det gillar vi. 
Sahar kan man ocksa bo.
Sahar mycket kan man frysa.
Sahar fint var det pa Monkey Island.
Lite bittra lamnade vi ett mulet Cat Ba bakom oss med Hanoi i siktet. Lurade som satan med en arg Linda i baksatet begav sig den grona minibussen inlands. Chaufforen hade en ny taktik gallande gallande att hitta till saker: att inte folja skyltningen. Vi var seriost oroliga ett tag over var vi skulle hamna. Men enligt planen hamnade vi i ett forskrackligt hetsigt och avgasigt Hanoi - Vietnams sota huvudstad. Efter en halvtimmes prutande hade vi kirrat en taxi for 40 000 till Hanoi Backpackers' Hostel i the Old Quarters. Sweet. Sedan gick det utfor minsann. Tre minuter efter att vi klivit in genom dorrarna till detta go'a hostel hade vi inte bara betalat for en varsin sang i ett dorm (forsta gangen :O) utan aven for en tur till Snake Village (?). Ja, man kan ju undra hur det gick till.
Fem minuter senare bar det av till den hara Snake Village dara. Men en varsin ol i handen foljde vi, en smula forvirrat, med Stu och ganget fran hostelet. Vi blev mottagna av en liten uniformkladd vietnam-gubbe som genast valde ut Linda till sin favorit. En puss pa kinden, en dunk i ryggen och ett par sekunder senare stog hon dar med en orm i handerna. Trevligt. Men nu ska ni hora och hapna! Froken Angelica hade denna, samma levande orm runt sin nacke. Det kunde (ni som kanner henne) inte tro va?? 
? Farbrorn' Cobra :O
Ormbuffe 
Jovars'
Efter detta urartade det hela totalt. Risvinet flodade, ormar sprattades upp och blod-shotsen var overallt.. Ja, vad mer ska vi saga? Det var perfekt for oss, som inte atit middag, att de halvt uppsprattade ormarna sedan serverades till bords.. Yeeeej!
Ater i stan hamnade vi pa en Irlands pub vid namn Finnegans. Det ville vi ju iiiiiiiinte. Dansa var det som stog hogst pa onskelistan och vi begav oss darfor ut pa jakt efter Dragonfly, som vi hort skulle vara den storsta klubben. Alltsa.. vi kan ju saga att det gick sadar. Vad forvantade vi oss egentligen? Nyanlanda till en storstad, lite pa lurven och inget som helst lokalsinne. Som tur var stotte vi pa brasilianska Fabio fran vart hostel och han kunde, efter mycket om och men, leda oss pa ratt spar. Pinsamt.
Sa var det det har med att bo i dorms. Klockan halv atta vaknade vi till ovriga backpackers entusiasm till livet. Huvudvark. Inte ens Linda kunde fortsatta sussa - och da ar det ju illa. Lika bra att ga upp kanske. Shoppingdag pa schemat! Hela dagen har vi i lugnt tempo lullat runt pa Hanois gator, bland mangder silkesvaror, tjusiga vaskor och underbar keramik. Lite inhandlades faktiskt, ska vi erkanna. Kallt och javligt var det dock. Sa vi unnade oss tre fikor. Grrrr. 
Mm. Dar bodde vi. Det var verkligen ett nunnery. Passande va?
Ingen kommentar.
Flyger till Nah Trang imorgon i hopp om fler soltimmar och exotisk varme.
Chip Chop
Plopp
skulle vara gott..
Kommentera mera!
Antligen!
Vi har langtat sa de senaste dagarna efter att komma till Vietnam. Dyka, sola, bada, shoppa, slappa - det ar semester det! Det ar bara en 12-timmar tagresa vi maste utharda och sen ar vi dar!
Har ar resplanen:
Och vi ska forsoka undvika att mosa banan pa byxan.
<3 'til you hear from us again
Nanning - fruktstandens stad
Vi somnade gott till tagets gungande, men nar vi vaknade upp pa tidiga morgonen da taget anlande i Nanning, kande man sig rejalt ofrasch och acklig. Dar fann vi till var belatenhet ett bagageskap och ett par skyltar pa engelska. Halleluja! Ingen muntlig engelska dock. Vi gillar Kina, men det ar nast intill omojligt att kommunicera.
Nanning ar en gron stad med mysig atmosfor och mangder fruktstand langs med gatorna. Det gillar vi! Marknader med mangder av prylar med sjukt laga priser finns det ocksa. Pa marknaden fann vi till var gladje ett mysigt matstand med underbar mat. Det var frascht och gott, utan konstigheter som kycklingfotter och gristarmar, som annars ar det enda man hittar har i Kina.
Efter denna mysiga maltid begav vi oss hemat till vart faktiskt, hor och hapna, lyxiga hotellrum med en helt underbar dusch och sang. Lycka! Det var riktigt skont att avnjuta en langdusch tidigare under eftermiddagen, tank att en sadan sak kan vara guld vart! Nu ska vi krypa ner och gosa i vara sangar sa vi ar pigga och alerta imorgon da marknaderna ska utforskas. Nagra fynd borde vi lyckas gora innan vi tar nattaget till Hanoi i Vietnam. Snart ar det strandliv som galler forstar ni! Wieeeeee! :D
Nanning Gigantiska paron(?) Heavy lifting
Smelly Durian Neonlyx Dackad?
Majskolvslyckan! Favoriten! Vattenmelonslyckan!
Pa lyxhotellet ingick frukost. Kinesisk frukost. Avgor sjalva genom att tilla pa A:s min hur god den var..
Hasta la vista baby!
Mandagen den nionde i elfte
En minnesvard dag. En helvetisk dag. En komiska dag. Det var idag mandagen den 9 november da vi skulle ta oss till den kinesiska staden Guangzho, norr om HK. Vi kan saga sa har: det ar en dag vi aldrig nagonsin kommer glomma, pa bade gott och ont.
Vi visste att det skulle bli en ganska jobbig dag, men inte riktigt att den skulle arta sig pa detta vis. Vi kommer nu att gora ett tappert forsok att illustrera ett par scener fran denna dag. Men vi har en stark kansla av att man sjalv maste ha upplevt det sjalv for att forsta. Enjoy, ar allt vi kan saga. Det har vi gjort...
Harjiga hostel-byket
08.00 sharp skranade alarmet, men bada valde att halla de tunga ogonlocken stangda ett par sekunder till, fasande for den syn som vantade. Overallt pa gardinstanger, tv-apparater, dorrar, petflaskaor-sakerhetsnalar och galgar hangde klader.. Dyblota klader! Det visade sig att det hurtiga sondagsbyket inte var en sadan smart ide, utan det hade resulterat i ett enda harj da dyblota klader nu skulle packas ner. Platspasar is the shit! Eller? Det aterstar att se...
Ta inte ut vinsten i forskott!
Med blot tvatt i vaskor och minibananer i magen var det dags att starta farden mot Guangzhou. Allt gick fint, humoret var pa topp och ryggorna kandes inte sa tunga. Vi hade tankt ut en masterplan gallande var resvag forstar ni. En som gick i kras ganska fort. Efter ett dussin metro-linje-byten, oandligt mycket spring i trappor och ett flertal missforstand satt vi till slut pa taget ur Hongkong, Kowloon. Har konstaterade vi (till mycket skratt) att saker och ting sallan gar som vi tankt oss. Det tenderar att uppsta oforutsadda fnurror pa traden. Dagens laxa: Ta aldrig ut segern i forskott!
Taxi(o)tur
Framme i Guangzhou och det kandes skont. En liten detalj kvarstod dock, att byta station (fran G.East Station - G. Main Station) for att kunna aka vidare till Nanning pa kvallen. Vi beslutade oss for att ta ett snickelisnack med personalen i informationsdisken, som vi snubblade over (snack och snack, vi pratade engelska och de pratade kinesiska). Till slut hade vi lyckats inforskaffa oss en varsin biljett till Nanning med tillhorande transport till Main Station. Vi kande oss nojda och pungade upp 335 CNY. Efter eskort till bade ATM och "taxin" (svart, sprillans ny mercedes med vita skinnsaten) kordes vi ivag i en katastrofal rusningstarafik. Da borjade problemen, problem som kallas spraksvarigheter. Var tidigare sa tysta chauffor borjade helt plotsligt hetsa, pa for oss ett oforstaeligt sprak, men vi tyckte oss uppfatta nagot med ordet taxi. Vi blev upprorda eftersom vi blivit lovade och aven betalt for denna transport till Main Station. Till rage pa allt upptackte vi precis att det stod 190 CNY, pa de sma biljetterna. Vi hade blivit lurade. Irriterade tankte vi hoppa ur taxin och grabba tag i nagon som kunde agera tolk, men chaufforen tankte i andra banor och laste dorrarna och vi korde ivag. Yes da var man inlasta i en taxi i Kinas 4:e storsta stad tillsammans med en rokande kines, vars enda engelska vokabular var "Hello, hello", "Bye" och "taxi". Scchoont! Till slut hamnade vi pa en kaotisk plats som vi tillsades vara just Main Station. Vi klev av, "bye, bye", och vi forsvann in i vimlet.
Universellt sprak?
I det kaotiska vimmlet utanfor G. Main Station kan man saga att vi var smatt desperata. Bland dessa sjuka mangder av folk kunde vi inte finna en enda levande sjal som beharskade spraket engelska. Inte butikspersonal, inte personalen i info-diskarna, inte poliserna, inte taxichaufforerna och inte de allmanna massorna.
Vart tog det universella spraket vagen?! Som om detta inte var enough, sa blev vi dessutom utstirrade som om vi vore apor pa zoo. Forstaeligt kanske, eftersom vi var de enda vasterlanningarna sa langt ogat kunde na, tva vita tjejer i shorts och linne. Asiaterna har tydligen en liten funky syn pa resande flickor, kladseln hjalpte val inte heller direkt. Helt sjukt for ovrigt att vi stoter pa sa lite andra turister. Det ar ballt och ger mer upplevelser men forbryllande.Till slut kom en liten sot asiattjej, vid namn Feni, till var undsattning och talade pa nast intill helt lattforstaelig engelska. Tack!
En bild sager mer an 1000 ord.. Feni
Pictionary!!
Feni tog med oss pa en buss till de mer centralare delarna av Guangzhou och ledde oss till en restaurang. Vi sade till henne att hon var en angel, da sade hon sa har: "When I was out travelling people were so helpful and kind to me, so now I want to do the same things for guests in my town". Det mottot tanker vi folja val tillbaka pa svensk mark. For ovrigt hade Feni precis varit ute och rest och tankte nu studera till konstlarare. Efter att ha bestallt in lite mat till oss, lamnade hon restaurangen och kvar var vi, omringade av ett halvt dussin stirrande servitriser. Detta stirrande ar en aning svartolkat. Vi kan inte tyda om de ar fascinerade, skeptiska, roade eller misstyckande, eller kanske en blandning av alltihop. Maten anlande till bords : Biffgryta med vitlok och mangder chili, serverat med ris saklart. Mild, 1 chilifrukt, var den bestalld, men det var hot, hot, hot! Fast gott, gott, gott! Det var svart att njuta nar det kandes som att kaften skulle brinna upp. Da tog vi ett beslut, beslutet var cola. Vi resonerade som sa att ett internationellt marke som Coca Cola borde till och med kinesiska servitriser kanna till. Men icke sa nicke! Sa Angelica tog saken i egna hander och rusade upp fran bordet och sprang fram till dryckeskylen med en svans servitriser efter sig, och gestikulerade vilt. Vi fick var cola, med den sa valkanda loggan pa! Efter var at-show, som foljdes av hela restaurangen, personal och ovriga gaster (pinnar + te + mangder av skalar.. Hur gor man?), sa kande vi att det trock pa. Men var fanns toan? Efter langa och desperata forsok att forklara vad vi sokte, kunde man ater beskada Angelica in action. Pictionary, mycket kreativt och en bra plan som fungerde. Lattad trippade hon ner for trappen som den scorande servitrisen pekat at, och fann till sin forvaning inte mindre an fem "toilet"-skyltar. En stund senare, da L hade plagats genom att vara den enda apan pa zoo, atervande A och borjade dela med sig av sitt annorlunda toalettbesok. Ett besok som innefattade bl.a. superslippery floors och hal i golvet, ingen bra kombo helt enkelt.
Sex frukter- fler an tva plommon
Snart vantade en 13 timmar lang tagresa och vi tankte att vi skulle bevisa bade for oss sjalva och for er att vi har lite framforhallning, kopa matsack! Frukt och vatten blev det (kunde ni inte tro va), 2 bananer, 3 plommon och 1 apple. Fint!
Efter en lang och stressigt overbefolkad ko till stationsentren var vi antligen framme vid grindarna da A borjade kanna att fruktpasen i hennes hand blev lattare och lattare. Det kan ju vara en trevlig kansla kan man tycka, om det inte beror pa att man far mindre och mindre frukt kvar i pasen. Sekunden senare borjade kineser fran alla hall plocka den fallna frukten och stracka fram till den vasterlandska flickan. Radda vad som raddas kan! Med sorg fortsatte vi in i centralen med en betydligt lattare pase, med endast 2 plommon i. Val inne kunde vi se att det tidigare icke-existerande engagemanget plotsligt blomstrade och en hel trupp med poliser eskorterade oss till Nanning tagets vantsal. Dar insop vi den kinesiska kulturen for real och slog oss pladask ner pa golvet som alla andra. Dar kunde nog G. Station dragit in en hel del pengar om de anvant oss som en kostande turistattraktion, med tanke pa alla som stirrade pa oss.
Kul i kupen
Vi insag ganska snabbt att Lindas forvantningar gallande taget inte riktigt skulle uppfyllas. Kanske inte alltfor otippat da den lilla damen fantiserat om bade mat och dusch. Just nu ligger vi i en kupe som ar ungefar 1 Linda x 2 m x 3m. Har ligger vi pa pa varsin utav de sex hardsleepers med var blota tvatt dinglandes omkrig oss och tva snarkande asiater under oss, ar inte livet underbart?medan taget langsamt smyger fram genom sodra Kina.
Nu ska vi som smidiga sma katter klattra ner ur var sovkoj och tassa ivag till toaletten, eller kankse skulle vi saga halet i govet, vilken verkar vara var framtida toalett de narmaste manaderna. 
Over & out
